Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lata, curlade och bekräftelsekåta

/
  • Ironiska författare. Niclas Wikström, Christian Albinssson och Fredrik Söder har skrivit boken ”90-talet.se”.
  • TYPISKT 90-TAL. Björne – sista resten av ett samhället där alla tittade på samma tv-program. I nya boken ”90-talet.se” ägnas han ett långt kapitel.

Annons

Lata, curlade och övertygade om sin egen förträfflighet. I en ny bok sågar tre 80-talister sin egen generation. Boven i dramat heter 90-talet.

”Grabbar, njut av detta för det får ni aldrig mer uppleva”. Orden kommer från Niclas Wikströms far och syftar på Sveriges VM-brons i fotbolls 1994.

– Vi bara garvade, vi förstod inte vad han menade. I det läget hade Sverige vunnit OS-guld i hockey 1994, VM-guld i hockey 91 och 92, gått till semifinal i fotbolls-EM 92 och vunnit guld i pingis och handboll. I våra ögon var vi en stormakt. Vi växte upp med att allt skulle gå lätt, säger Niclas Wikström.

Tillsammans med Fredrik Söder och Christian Albinsson har han skrivit boken ”90-talet.se”. De tre 80-talisterna för tesen att 90-talet förstört deras generation.

I boken undersöker de hur 80-talisterna formats av att växa upp i en tid då ”media” blev en gymnasielinje, tv visade dokusåpor och Bert Karlssons Ny Demokrati skapade rubriker.

– Vi är bekräftelsekåta, vi är lata, vi är individualister. Jag tror att kändishetsen och kravet på att bli någonting växte på 90-talet och det har inte varit bra för oss, säger Christian Albinsson.

Det är en hård dom över en hel generation, men ”90-talet.se” är skriven med glimten i ögat.

I rapsodiska kapitel begår författarna lustmord på kändisar och företeelser som i dag framstår som smått arkaiska. De drar stora växlar på Ronny och Ragges popularitet, att ungar förväntades följa en handikappad kille i barnprogrammet ”Joelbitar” och att ett ”internetpaket” som lovade 56 000 bytes i sekunden blev årets julklapp 1996.

Bland förebilderna finns Fredrik Wikingsson och Filip Hammar – starka medieprofiler som kombinerar seriöst berättande med skruvad humor.

– Vi generaliserar så mycket det bara går och försöker göra humoristiska poänger. Vi vill skapa en nostalgitripp, en kul bok som man kan sitta och fnissa åt över jul, säger Christian Albinsson.

I vissa kapitel överger författarna sina journalistiska ambitioner till förmån för rent gissande. I stället för att ta sig an den explosion av subkulturer som präglade 90-talets musikliv kastar de in handduken och nöjer sig med att publicera adressen till musikjournalisten Andres Lokko. De sticker inte under stolen med att de själva varit lata.

– Vi gör en poäng av det, men det stämmer också. Vi själva är de värsta kålsuparna. Vi jobbar med media, har flyttat till Stockholm och är för lata för att själva skriva om musik, säger Christian Albinsson.

(TT Spektra)

Mer läsning

Annons