Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Litteratur som skäller

/

Efter succén med ”Tisdagarna med Morrie” grämde sig nog en och annan författare över att de inte hade en gammal knarrig, dödssjuk klokgubbe i sitt liv. Lättare är det med hundar – de kan köpas.

Annons

Efter ”Marley och jag”, också som film, överfalls förlagen av hundböcker, rapporterar Time Magazine. En mjuk, lurvig och muntert skällande vovve att skriva hjärtvärmande om. I vår är en av dessa böcker, ”Ensamma hjärtan och hemlösa hundar” av Lucy Dillon aktuell i svensk översättning, och beskrivs av förlaget som ”en romantisk och varmt humoristisk berättelse om allt det man kan lära av människans bästa vän”.

Man kan nog gläfsa åt denna lättköpta litteratur, men får inte glömma att jycken inte bara lockar jänkare i jakt på lättköpt livsvisdom, utan också smakfulla herrar som Stefan Eklund, tidigare kulturchef för Svenska Dagbladet. Om hans ”52 samtal med en terrier” – morgonpromenader med samtal om liv och litteratur – skriver Göran Greider i förordet: ”Det behövs en hund för att allt det mänskliga i kulturens värld ska uppenbaras!”

Men vänta, ni svenska författare som kastar er iväg mot kenneln! Är inte hundar lite för mycket svansviftande amerikanskt för den svenska smaken? Katter har, tror jag, större potential att locka läsare, inte minst att döma av hur vi översvämmas av Lussekattförslag på Arbetarbladets redaktion. Se bara på hur Jan Mårtenson har skapat en hel bästsäljande deckarserie på en snobbreaktionär, lönnfet loser som låter sin katt Cléo de Mérode lösa mordgåtorna.

KE

Mer läsning

Annons