Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lugnande besked om Public Service – trots allt

/
  • Små förändringar. Rose-Marie Frebran motar förändringsivrarna i grind. Radio och TV blir kvar i allmänhetens tjänst.

Annons

Jag pratade snabbt med Rose-Marie Frebran för ett tag sen, hon som nu gjort en utredning om framtiden för Public Service på uppdrag av regeringen. Jag frågade förstås artigt om hon inte hade lust att läcka de viktigaste delarna i utredningen till mig, innan hon lade fram den för kulturministern. Det ville hon nu inte. Det fanns inte så mycket att läcka.

Hade hon då, snabbt i telefon, kommit dragande med de här momssatserna som tydligen väckt mest upphetsad debatt så här i efterhand, hade jag förmodligen inte riktigt fattat vad som var grejen. Det är knappt jag förstår det nu.

Medan den fortfarande pågick i hemlighet väckte den fortfarande stor upphetsning och oro, den här utredningen. Oro inom vänstern, upphetsning bland liberalerna. För dem tycktes allt möjligt. De nyliberala idéfabrikanterna i tankesmedjan Timbro hade plötsligt fått se sin egen chef rekryterad till posten som rikets kulturminister.

Hon blev i och för sig extremt kortvarig på den posten, Cecilia Stegö Chilò, men hon hann ändå med två saker med kraft att förändra hela det svenska medielandskapet.

Det ena var att be EU ifrågasätta det svenska presstödet. Var verkligen det här systemet, tänkt att garantera en sorts demokratisk infrastruktur och mångfald för tidningsläsarna, förenliga med EU:s principer om fri konkurrens? Det andra var att förkorta sändningstillstånden för Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. För att ge den borgerliga regeringen en chans att ändra i tillstånden innan nästa val. Det är alltså det som föranleder den här utredningen.

Det är obehagliga omständigheter. Sveriges Radio och Sveriges Television ska inte vara statliga medier. Det ska inte spela någon roll vilken regering som råkar sitta för tillfället. Public Service måste stå fria och oberoende från alla intressen. Det är liksom lite av poängen.

Vilket förstås inte hindrade liberala debattörer, inte minst från just Timbro, att bubbla över av idérikedom om hur man skulle kunna göra om radio och tv. Sporten skulle man kunna lägga ner. Underhållningen också. Synd och skam att SVT gjorde melodifestivalen, som skulle kunna generera så mycket pengar för en kommersiell kanal. Förresten kunde man slå ihop SVT och SR för att spara pengar. TV-avgiften är förlegad, säkert skulle många vilja sponsra public service! Och kommersiella aktörer som TV8 och Axxess TV, de är väl också public service?

Kort sagt, det kändes som att det kunde barka hän åt ungefär vilket håll som helst med den här utredningen. Därför är det ganska skönt att se att det mesta av de tre hundra sidorna går åt till att konstatera att vi har det ganska bra som vi har det. Kontinuitet 1 - Förändring 0.

I och för sig kan ett par administrativa detaljer få förödande konsekvenser för ekonomin i bolagen. Att kostnaden för licensen ska öka med 2 procent om året, förmodligen lägre än inflationstakten, kommer långsamt att gröpa ur ekonomin för public service-bolagen om det inte korrigeras. Det är förstås inte bra.

Men det viktigaste att veta efter den här turbulensen som har varit, är att det är just administrativa käppar som eventuellt hotar att trilla in i hjulen. Inte ideologiska. Den breda politiska enigheten om public service tycks återställd.

Mer läsning

Annons