Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Majgull om ordet ”hora”

/
  • Uppskattad författare. Med ”Aprilhäxan” blev Majgull Axelsson en av Sveriges mest uppskattade författare. Nu är hon tillbaka med ”Moderspassion”, en roman om moderskapet,                det sociala arvet och vad skuld och skam gör med oss.

Ho. Ra. Sönderdelat, hånfullt ekar ordet genom Majgull Axelssons nya roman. ”Moderspassion” utspelas i en samtid där flickor och kvinnor skändas med hjälp av ett uråldrigt invektiv.

Annons

Minna i ”Moderspassion” är en stark kvinna: ensamstående mamma, egen före- tagare med en vilja av stål. Men hon bär på ett socialt arv som stigmatiserat hela hennes familj.

Minnas mormor hade ”dåligt rykte”. Hon blev med barn två gånger – med två olika karlar. Minnas mamma blev utsparkad från gymnasiet som 17-åring när hon blev gravid med skolans Don Juan. Inte ens Minnas dotter har sluppit undan. På nätet staplas de illvilliga kommentarerna om henne, om Horan i Arvika.

– Hora är ett väldigt otäckt ord, ett ord som används som vapen. Det är ett maktmedel, helt enkelt. Och det är så påfallande att det är ett ord som det inte finns någon manlig motsvarighet till, det kan bara kan användas om kvinnor, säger Majgull Axelsson.

Under hela sitt författarskap har Majgull Axelsson tagit stark ställning för barns och kvinnors rättigheter i en värld där de fortfarande betraktas som mindre värda. Det började med dokumentärromanen ”Rosario är död” som skildrade trafficking, långt innan det blev ett allmänt känt begrepp. Det skiljer många tusen mil mellan gatubarnet Rosarios tillvaro i Filippinerna och det ovädersdrabbade Arvika som skildras i ”Moderspassion”, men texten präglas av samma patos för de utsatta.

Majgull Axelsson växte själv upp på en liten ort, där skvaller användes som ett medel för att trycka ned kvinnor.

– I små städer blir man ofta stämplad på grund av sina förmödrar eller förfäder och vad de har gjort eller sagt. Jag blir 65 nästa år och jag minns 50- och 60-talen, från en liten stad. Där visste man hur man skulle hålla kvinnor på plats, bland annat genom skvaller.

Det sociala arvet är en del av innehållet i ”Moderspassion”, en annan är det passionerade förhållandet mellan en mamma och hennes barn. Majgull Axelsson fann titeln till boken när hon planlöst surfade på nätet efter inlägg om mödrar och moderskap.

– Ursprungligen var det en beteckning på en dödsorsak eller sjukdom som man hittade i kyrkoböckerna från 1700- och 1800-talen. I allmänhet var det kvinnor som dött i samband med förlossning, men en del var också en sorts havandeskapspsykoser. Ordet talade till mig, det är något som jag tror att väldigt många kvinnor upplever: ett passionerat moderskap.

Det har tagit tre år att skriva ”Moderspassion”. En del av tiden har ägnats åt närmast journalistisk research – om bland annat oväder och översvämningar – resten åt själva skrivandet. Numera är processen oftast lätt och lustfylld, annat var det precis efter de stora framgångarna med ”Aprilhäxan”.

– Det var en så oerhörd förändring i mitt liv att den gav mig skrivkramp. Jag var ju rätt nöjd med att larva runt i Upplands Väsby och hålla på med mitt och hanka mig fram ekonomiskt. Och så plötsligt sitter man där med en väldig massa pengar som man har tjänat – och inte kunde jag säga nej heller, det är ett ord jag har lärt mig de senaste tio åren.

Med åren har hennes förhållande till offentligheten också blivit mer avslappnat. Som gammal journalist var hon van vid att intervjua, inte vara den som blev intervjuad. Länge värjde hon sig från att bli för personlig, valde noggrant att inte berätta om självbiografiska referenser i böckerna, som att ”Aprilhäxan” kom till som en slags reaktion på det öde hennes storasyster drabbats av. På 1990-talet fick systern en hjärntumör och genomgick en operation som avlägsnade tumören, men skadade hjärnan.

– Jag förstår inte varför det var så otäckt för mig att tala om det, men jag tror att det var någon slags känsla av skuld – trots att jag egentligen inte hade någon anledning att känna skuld alls. ”Aprilhäxan” handlar inte om min syster, utan om de frågor som hennes tillstånd fick mig att ställa.

Mer läsning

Annons