Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men Benke

Benke är chockad. Hans uppgörelse med kulturvänstern skedde officiellt, över tre numera berömda helsidor, i Dagens Nyheter. Det blev debattstorm.

Annons

I går trädde han fram igen, drygt tre veckor senare.

Författaren och skribenten Bengt Ohlsson kommenterar ovädret han hamnat i. Han skakar av sig, som en hund som varit ute och promenerat för första gången i sitt nya golfrutiga täcke. Och han upprepar sina argument om den påstådda hegemonin i kulturvärlden (”man får inte tycka annorlunda”).

Nåja. Det verkar inte vara några större problem för Johan Hakelius (kulturpristagare häromdagen) och hans golf-rutiga vänner att tycka annorlunda.

Ty, rara Bengt, det handlar ju inte om den saken, egentligen. Det handlar om något större, nämligen verkligheten. Det som pågår utanför en liten Stockholmsbubbla av kreativa människor och debattörer. Bubblan som uppenbarligen gett Benke hans förvridna perspektiv.

Helgens överklass-safari skulle faktiskt kunna tjäna som illustrativt exempel. Humoristiska kulturrevolutionärer ordnade guidad utflykt. Turen gick till ”Solsidan” med förevisning av lyxvillor och läsning ur taxeringskalendern medan uppretade brats kastade ägg.

Ja, visst fick föreställningen mycket uppmärksamhet i media.

Men se nu överklass-safarin framför dig, Benke. Det hjälper. Den är en lättbegriplig symbolbild. Vilken effekt har en bussrundtur på fördelningen av rikedomar? Vad har en gammal hippiebuss att sätta mot kapitalet?

Fakta: i relation till marknadskrafterna är kulturen en mycket liten motståndsficka.

Tips: det gäller att inte tappa proportionerna i det nya entreprenörssamhället.

Men hur övertygande man än protesterar mot Bengt Ohlssons inlägg, så kommer det naturligtvis att diskvalificeras av hans behändiga nya förklaringsmodell där allt kollektivt är fult. Åsikterna delas ju av flera.

Mer läsning

Annons