Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min respekt för Henning Mankell

/
  • Henning Mankell planerade in i det sista för framtiden, bland annat för en ny Kurt Wallanderbok till nästa års 25-årsjubileum. Men han hann aldrig förverkliga planerna. Natten till måndagen avled Mankell efter en tids kamp mot cancer.
  • Henning Mankell (1948–2015).
  • Henning Mankells andra hem var i Maputo i Mocambique. Här syns han 1998 utanför Teatro Avenida där han arbetade som konstnärlig rådgivare.

Annons

Henning Mankell också. Ännu en betydande svensk författare har lämnat oss. Han var så mycket mer än Wallander, kom ihåg det.

Henning Mankell avled i Göteborg 4 oktober, i en ålder av 67 år, meddelar TT på måndagen.

Bokmässan hölls där alldeles nyss. Han skulle ha medverkat, på en litterär gudstjänst med temat själens oro.

Mankells framträdande ställdes dock in. Som cancerpatient råddes han att undvika offentligheten.

”Jag kanske fungerar två timmar om dagen. Då är det de timmarna jag ska använda till att skriva”, förklarade Henning Mankell istället, i en stor intervju med Göteborgs Posten.

Intervjun publicerades 25 september. Troligen var det hans sista. Den berör också framför allt just detta, människans utmätta tid.

”Döden, när den än kommer, stör alltid i detta levande som pågår”, sa Henning Mankell.

Till GP:s skribent Ingrid Norrman sa Mankell också att han har en ny roman på gång och att han snart hoppades kunna resa åter till sitt andra hem i Mocambique. Att han försökte lära sig leva med sjukdomen och bjuda motstånd på den lånade tid som fanns.

Men döden kom för tidigt och störde.

Vår utmätta tid var ämnet även för Henning Mankells senaste roman ”Svenska gummistövlar” som skrevs när han fått sin cancerdiagnos. Den handlar om en äldre man som får en mirakulös chans att börja om sitt liv och göra bättre livsval. Författaren hade utifrån sjukdomen dessutom hunnit reflektera över människans livsvillkor i den självbiografiska tankeboken ”Kvicksand” (2014).

Mest känd, ja det går bra att till och med säga folkkär, blev Henning Mankell för sin serie spänningsromaner om kriminalpolisen Kurt Wallander i Ystad.

Wallander blev ett begrepp, inte minst i och med de många filmatiseringarna. Huvudrollsinnehavarna varierade från Gävles Rolf Lassgård till brittiska karaktärsskådespelaren Kenneth Branagh men varumärket var Henning Mankells.

Inte för att han skulle uppskattat att bli kallad varumärke. Henning Mankell hade ett starkt samhällskritiskt engagemang, han kom ur 70-talsvänstern, och han omsatte sitt sociala patos i praktiken i hjälparbete i afrikanska byar och i grundandet av en teater i Maputo i Mozambique. 2010 var Henning Mankell en av passagerarna som manifesterade mot Israels blockad av Gaza, ombord på Ship to Gaza.

Jag har hyllat vissa av Henning Mankells böcker, andra har lämnat mig likgiltig, för att inte säga irriterad. Nog måste produktionen sägas ojämn. Att det gick för fort ibland.

”Utgivningen är full av dalar och toppar. Av deckare och epos, deckare och vrede, deckare och patos. Det är som om han hade bråttom med att hinna alla sina uppdrag och uppgifter i livet. Allt angeläget måste betas av. Hur det görs är kanske inte lika viktigt”, konstaterade jag i min lite missunnsamma recension av ”Minnet av en smutsig ängel” 2011.

Å andra sidan tyckte jag att ”Kinesen” (2008 ) var OS-rekord-bra!

Och älskade ”Tea- Bag” (2001), både angelägen och rolig!

Men det var ju sant, att det var lite bråttom.

Det är konstigt nu, när författare vars karriär man har följt ett helt bokläsarliv och kritikerliv, går ur tiden. Man påminns om att man inte har mycket lästid kvar själv.

Henning Mankell blev ett namn för mig redan med proletärskildringen ”Bergsprängaren” 1973 som stod på varje alternativt bokkafés hylla.

Hans publika genombrott som deckarförfattare med ”Mördare utan ansikte” kom nästan som en chock. Men jag uppslukades som alla andra och nickade gillande åt beskrivningarna av ett kyligt samhällsklimat.

Det var först då vi lärde oss säga MANkell med betoning på första stavelsen.

Kanske är ändå barnböckerna det viktigaste han skrivit. Jag vet att berättelsen ”Eldens hemlighet” (1995) om den afrikanska flickan Sofia som rymmer från sin hemby, har skakat om många svenska skolelever.

Sen finns ju alla pjäserna. Bokförlaget han startade under namnet Leopard. Och all debatt där han kämpat rakryggat för en rättvisare värld. Hans böcker har sålts över hela världen i 40 miljoner exemplar. Han var början till det svenska deckarundret.

”Den berättande människan, det är det vi är. Och att vara en del av det, det är väl det som är mitt liv”, sa Henning Mankell i det som blev hans avskedsintervju.

Läs honom i urval men respektera honom för helheten i hans gärning.

Mer läsning

Annons