Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Modet som befriar

/
  • Modeskaparen Minna Palmqvists har studerat strecken på kvinnors kroppar före skönhetsoperationer. Hon gör också klänningar med utbuktningar på helt andra ställen än vanligt. Delar av kollektionen
  • Modeskaparen Patrik Söderstam, tillika lärare på Konstfack, kommer själva att då och då flanera i utställnigen iklädd någon av sina kreationer.   Foto: Nora Lorek/TT
  • Några av Maria Miesenbergers kroppar i skulturgruppen
  • Anna-Sara Dåviks kreationer framför Maria Miesenbergers matta
  • Elsa Schiaparellis 30-talsateljé finns nu uppbyggd på Kulturhuset Stadsteatern.   Foto: Nora Lorek/TT
  • Elsa Schiaparellis 30-talshatt och maskeradkostym i ett.   Foto: Nora Lorek/TT
  • Elsa Schiaparellis glasögon från 1951.   Foto: Maison Schiaparelli archives
  • Anna-Sara Dåvik har gjort sina nagelförsedda handskar efter modell av sin föregångare Elsa Schiaparelli.   Foto: A-S Dåvik

Med klangbotten i surrealismen smälter Kulturhuset Stadsteatern ihop kläder och konst. I utställningen "Asylum" blir trikåerna utsatta för desperata utbrytningsförsök samtidigt som inälvor syns i relief utanpå chica klänningar.

Annons

Maria Miesenbergers förvridna trikåer liknar mest ett modefängelse. Elastiska kläder stänger in de kroppar som gjort misstaget att försöka foga sig, även om en ser ut att ha hittat ett tryggt gömställe i en krånglig tröja. Miesenbergers kläder är gjorda för att ses, inte bäras.

Skulpturala är också modeskaparen Sandra Backlunds stickade jackkoftkavajer. På Kulturhuset Stadsteatern hänger de tjusigt arrangerade över några vackra stolar, men här handlar det ändå om konstfulla plagg som kan användas. Den som går nära ser också spår av smink, berättar Karina Ericsson Wärn, utställningens kurator.

– Ja, det är klart att det inte är något man sitter hemma vid frukostbordet och slafsar i, de är tänkta för särskilda tillfällen, de är bärbara skulpturer på något sätt.

Karina Ericsson Wärn, förutom konstkurator även modeskribent bosatt i Paris, har konsekvent valt ut konstnärer och modeskapare som på olika sätt talar med de klassiska surrealisterna. Mitt emot Maria Miesenbergers kämpande kroppar hänger två fotografier av den tyske 30-talssurrealisten Hans Bellmers makabra dockor, gjorda med en teknik som får Karina Erikcsson Wärn att associera till den svenska modeskaparen Ann-Sofie Back.

Om Bellmer satte ihop olika dockdelar har Back i stället gjort kläder vars delar är hämtade från olika mönster.

– Ann-Sofie gör alltid tvärtom, hon är inte intresserad av att det ska vara traditionellt snyggt, hon har hela tiden i bakhuvudet att hur mycket vi än anstränger oss för att se glamorösa och flotta ut kan vi aldrig nå fram till det, det är ett omöjligt projekt, det är onåbart. Den här förhöjdheten som modet vill förmedla tycker hon är meningslös. Det går inte. Därför gör hon många plagg som är felknäppta eller sneda från början.

Glamorös var däremot var Elsa Schiaparelli, italiensk modeskapare, som levde och verkade i surrealismens hjärta, nära konstnärer som Meret Oppenheim och Alberto Giacometti. Salvador Dalí gjorde skisserna till hennes hummerklänning, tårklänning och inte minst skelettklänning.

Kulturhuset Stadsteatern har byggt upp ett rum från hennes ateljé vid Place Vendôme i Paris som stängdes under kriget då Schiaparelli flyttade till USA. Långt efter hennes död öppnades modehuset igen. Karina Ericsson Wärn som varit där på många modevisningar har bland annat lyckats låna in en raffinerad aftonklänning från 1935 med pälsklädda armar.

Ännu mer anmärkningsvärt är att skräddaren Micke Mård och hans kollegor på Kulturhuset Stadsteaterns kostymateljé har sytt upp en kopia av Elsa Schiaparellis skelettklänning från 1935. Originalet finns i Victoria and Albert museums samlingar. Det ställs aldrig ut, men Micke Mård och Karina Ericsson Wärn fick en egen specialvisning då hela forskningsavdelningen stängdes. Klänningen är för skör för att utsättas för många personer samtidigt.

– Den rullades fram till oss på en bår, efter att vi låst in kamera och mobiltelefon och allt. Vi fick avbilda den med blyertspenna och papper, säger Karina Ericsson Wärn.

Mer läsning

Annons