Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brahms, Ravel och en himmelsk lektion

Annons

Johan Fransén, klarinett, Anna Christensson, piano, och Torun Stavseng, cello, stod för en av höjdpunkterna med sitt framförande av ett stycke av Brahms

Först en massa tyskt. Sedan franskt. Och så en lektion uppe i skyarna ovanför Arizona inklämd mitt i. Fredagens kvällskonserter under kammarmusikfestivalen rörde sig först i mer traditionella miljöer för att sedan ta ett skutt in i vår egen tid.

Godbitarna under kvällen var många. Som den första konsertens avslutning då Johan Fransén, klarinett, Torun Stavseng, cello, och Anna Christensson, piano, tog sig an Brahms klarinettrio i a-moll. Under invigningen spelade Fransén en underbar sonat av Brahms som kunde ha fått vem som helst att bara le och smälta helt. Nu var det dags igen. Hur mycket bra skrev egentligen Brahms? Vad var det med honom? Melodirikedomen tycks ha varit outsinlig. Stavseng och Christensson lyste upp invigningen med sitt inspirerade spel och följde upp det med mer av samma slag här. Bara att se Christensson spela med all inlevelse, följsamhet och glädje är ett nöje, och att höra naturligtvis. Anslaget mjukt, tonen fin och nyanserad. De tre tillsammans var just det man vill se i kammarmusik. Musiker som finner varandra i ett avskalat samspel.

Innan dess hade Pontus Carron, piano, och Filip Graden, cello, snabbt fått hoppa in då en programpunkt utgick och fint spela Adagio och allegro av Robert Schumann. Christopher Hästbacka, piano, valde också Schumann och hans Fantasie i c-dur. Tekniskt skickligt och kraftfullt, men den nya flygeln lät här lite metalliskt och då och då med en lite störande efterklang.

Den sena konserten rörde sig i andra marker. Mycket fransk musik och så lite nutida amerikansk. Aisté Baliunyté imponerar med sin harpa mer för var gång. Här i Claude Debussys Deux Arabesques. Vad kan man säga som inte redan är sagt? Som att omsvepas av regndroppar som långsamt, långsamt faller och glittrar av solstrålar som bryter igenom. Musiken rör sig mellan det stilla, inåtvända och mer uppsluppen, eller busig, rytmik. Mats Widlund, piano, och Per Enoksson, violin, bjöd på Ravels Sonata nr 2 i g-dur där vi ibland tycktes ha hamnat på någon fransk taverna. Enoksson fick använda violinen på lite mer ovanliga sätt och tog oss mot slutet med på en vild, halsbrytande ritt.

Det amerikanska inslaget var Rodney Rogers och hans ”Lessons in the Sky”, ett stycke inspirerat av himlen över Arizona. Linn Persson, sopransax, och Christopher Hästbacka på piano lät oss förstå varför den skyn är något att begrunda. Öppen och oändlig inbjuder den till tankar om oss själva. Musiken uppbyggd av korta strofer där saxofon och piano ibland möts och ibland står som kontraster. Fascinerande musik, fint framförd.

Ravel fick avsluta med sin Introduktion och allegro. In på scenen med Baliunyté igen, den här gången tillsammans med Tobias Carron, flöjt, Johan Fransén, klarinett, och Marmén Quartet. Från flöjten och klarinettens inledning och den stillsamma, vackra inledningen var detta en njutning rakt igenom. Musik lite grann som en snabbt målad akvarell där melodibitar flyter in i varandra. Harpan ofta i förgrunden, nästan som en konsert för det instrumentet. Den snabba avslutningen tar helt andan ur publiken. Återigen lysande av Baliunyté som, liksom de andra, var ett stort leende efteråt. Liksom publiken.

Musik

Kammarmusikfestivalen i Sandviken.

Musik av Schumann, Brahms, Debussy, Ravel och Rogers

Med: Duo Grinca, Christopher Hästbacka, Johan Fransén, Torun Stavseng, Anna Christensson, Aisté Baliunyté, Mats Widlund, Per Enoksson, Linn Persson, Tobias Carron och Marmén Quartet

Musikverket Sandviken, kvällskonserterna 5/8

Mer läsning

Annons