Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Christensson – en härligt njutbar solist

/

Annons

Det var faktiskt många personer som struntade i att våren visade sig med sol och värme, och i stället steg in i konserthusets mörka Gevaliasal för att höra på lördagens konsert. Tydligen lockade sånger och Tjajkovskij mer än droppet från smältande snö.

Inledningsvis en uvertyr av Jean Sibelius. Och precis som i så mycket annat av Sibelius är det forntiden som inspirerat till detta stycke. Mycket av harmoniken låg i de lägre registren och stämningen byggdes upp från botten för att sluta i pampiga crescendon.

Senast jag hörde Malin Christensson var för två år sedan när hon var en av solisterna i Haydns Skapelsen. Nu fick hon stiga fram själv och briljera i tre sånger av Ture Rangström och tre av Richard Strauss. Hon gjorde det charmant med en mjuk, behaglig röst som var lika njutbar i de högre som i de lägre registren. Hennes textning var tydlig och ansiktet speglade hela tiden ordens innehåll och stämning. Den vackra violinstämman i Morgen av Strauss framfördes strålande av Anneli Jonsson – icke att förglömma.

Mitt i sångerna tog Christensson paus och lät orkestern framföra musik från Strauss opera Intermezzo, här bearbetad av Strauss till en svit ur vilken vi hörde Träumerei am Kamin. Det var drömmande, eftertänksamt men samtidigt en tydlig konflikt mellan känslor.

Efter paus kom så Tjajkovskijs symfoni nr 5 i e-moll. Den började väldigt djupt i de låga registren där det grubblande temat dök upp. Därefter följde en intressant orkestrering där de olika stämmorna föll in i varandras stämmor och förstärkte melodik och dynamik. De olika blåsarstämmornas solopartier var ett annat fascinerande inslag. Dock har jag personligen lite svårt för Tjajkovskijs symfonier, jag föredrar hans konserter för olika soloinstrument och blev tyvärr inte helt imponerad.

Men därmed inte sagt att orkestern gjorde ett dåligt jobb. Tvärtom, de var som vanligt på gott spelhumör och blåsarnas stämledare visade sig på styva linan. Thomas Söndergaard utnyttjade hela podiet i sin dirigering och hade full kontroll. Jag tror publiken kände sig nöjd med att ha struntat i vårsolen, trots allt.

Bodil Proos

Mer läsning

Annons