Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Engelsk pudding

/

Annons

Torsdagens konsert bjöd på engelsmän i trippel upplaga: en solist, en dirigent och en kompositör. Och så en svensk kompositör som extra krydda.

Tobias Broströms verk ”Transit Underground” (se där, en engelsk titel – då blev det en hel röd tråd i alla fall!) uruppfördes för drygt ett år sedan, och jag var lyrisk redan då. Inledningen i basar, cello och slagverk var härligt suggestiv och hela verket hade en puls som lätt skulle passa i en poplåt. Vilket också underströks av Ticciatis svängiga dirigering!

Full attack med hela orkestern, och trots att stämmorna verkade leva sitt eget liv hölls det hela ihop på något genialt sätt.

Beethovens fjärde pianokonsert tillhör tillsammans med den femte hans största inom denna genre. Även om formen var den klassiska så blev innehållet mer intensivt, och solopartierna blev mer virtuosa.

John Lill, en av Englands främsta pianosolister, hade verket inprogrammerat i ryggmärgen verkade det som. För även om jag tyckte han satt väldigt långt från tangenterna, så hade han inga problem att fixa alla dessa drillar, rusningar och arpeggion som krävdes av honom.

I den intensiva kamp som pågick mellan orkester och solostämma var det definitivt ingen tvekan om vem som var vinnaren. Det var ett formidabelt framförande där orkestern ”tog fajten” med den äran.

Den engelska kompositören Michael Tippet utvecklades i sin kompositionsstil med varje verk han kämpade fram. Men inte enligt tidens trender, utan inom ramarna för vad han själv hade lust med.

Det märktes i den andra symfonin där kontrasterna mellan olika sekvenser var stora och det harmoniska språket var väldigt varierat. Det var allt från mjuka, lugna strofer till häftiga pizzicaton. En tonväv som först var tät luckrades plötsligt upp av flöjter och klarinetter. Det var bombastiskt och dramatiskt, och i nästa sekund lugnt och behagligt. Intressant, men lite för experimentellt för min smak.

Tråkigt att Ticciati slutar efter denna säsong. Jag kommer att sakna hans glada, dansanta dirigentstil.

 

Mer läsning

Annons