Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett album om att nästan dö

/

Annons

Mikael Strömberg har gjort albumet "Fast & Slow" under sitt alter ego Igor. Det är berättelsen om ett liv som rämnar – och vägen tillbaka. Strömberg var sekunder från döden då hans kroppspulsåder sprack. Det var när han bakade pizza 2012 som det hände. Han minns doften av zucchini, krossad tomat, vitlök och basilika när han plötsligt kände en obeskrivlig smärta, som en kniv i ryggen.

Så snart han vaknat upp på sjukhuset kände han genast musiken inuti sitt huvud som han sedan förvandlade till albumet "Fast & Slow". Det är bland annat inspelat på Gävle sjukhus för att fånga de ljud som han själv upplevde.

En suggestiv ljudbild inleder vinylen med dova metalliska klanger, som låter nästan som rostiga oljefat. Det blandas upp med elektronika, dissonanser och jazziga pianoslingor. "Imdur" är fylld av drömsk atmosfär. Ett knastrande möter en disharmonisk speldosa, som tycks uppspelad som i en dov grotta - kanske är det rentav Strömbergs mörka drömmar som illustreras.

I "Alfadil" möter vi ett skevt klangspel, spända strängar och dramatik. Som om ett soundtrack till en skräckfilm eller ändlösa, sömnlösa nätter.

Själva produktionen är snygg och genomtänkt. Inte minst albumets omslag är en fröjd för ögat.

Det är imponerande att höra hur väl Mikael Strömberg skildrar sina otäcka upplevelser. Han fångar sjukhusets kylighet och maskinernas dominans. Och den ångestpräglade ensamheten när mörkret kryper för nära på natten.

Första delen av albumet är återhållsamt, men allt är som bortblåst i del två som inleds med "Doxazosin". Det är den kanske vackraste låten med sitt svärtade och melankoliska pianospel. De dröjande tonerna blir som eftertänksamma tankar från en sjukhussäng. "Kandesartan" är mörkast med sina exotiska, skramlade, trummande toner. Är det ett återfall, en offerrit eller en diabolisk dans? Obehaget fortsätter i avslutande "Nifedipin". Den futuristiska stämningen byggs upp under sexton minuter med ljudet av något som påminner om andetag. En skenande yrsel och ett tilltagande obehag präglar den dramatiska avslutningen.

Sista spåret blir till ljudet av ovissheten: Är det här slutet – eller bara början på den långa vägen tillbaka?

Mer läsning

Annons