Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävles symfoniker är superduktiga på skiva

/
  • Lyckat igen! Tredje Bo Linde-albumet hyllar den unga tonsättarens friska och fantasifulla verk.

Gävlesymfonikernas skivsatsning på Bo Lindes orkesterverk har nu kommit fram till volym 3, som upptar de två verk han kallade symfoni samt det kortare verket Pensieri sopra una cantico vecchio, Funderingar över en gammal koral.

Annons

Bo Lindes första symfoni eller som den ursprungliga och bättre titeln lyder, Sinfonia fantasia, är ett verk av en 18-åring, och Bo Linde var ju häpnadsväckande tidigt utvecklad som tonsättare.

Det är ett friskt och som titeln anger fantasifullt verk, där man hör hur attraherad den unge tonsättaren var av östliga klanger, Prokofiev, Sjostakovitj och i viss mån Sibelius.

Det hör man också i den längre och ambitiösare andra symfonin från 1960–61. Det är en halvtimmeslång tresatsig symfoni, där den nästan hetsigt hotfulla mellansatsen kontrasterar starkt mot de långsammare mer reflektiva men melodiöst inspirerade yttersatserna. Även här är det lätt att associera till samma inspirationskällor, men utförandet är mer utarbetat och naturligt nog på ett mognare plan.

Bo Lindes funderingar över en gammal koral (att det handlar om ”Det är en ros utsprungen” är inte alldeles lätt att höra) är en raffinerat uttänkt räcka variationer och har blivit ett av hans mest spelade orkesterstycken.

Jag satt i publiken på uruppförandet på Gävle teater nyårsdagen 1968, men i min gamla dagbok står det bara kortfattat ”Melodiskt, inte illa”, och det kan kanske stämma som minikarakteristik.

Liksom i de två tidigare volymerna gör Gävlesymfonikerna under Petter Sundkvist Bo Lindes musik all heder. Det är genomtänkta och hos orkesterns alla delar mycket välspelade tolkningar.

Norrköpings Symfoniorkester under Junichi Hirokami startade för femton år sedan på Bis en utgivning av Bo Lindes samtliga orkesterverk, men det blev bara en skiva. På den finns dock både Pensieri och den andra symfonin med.

Skillnaderna med Gävleorkesterns inspelning är inte stora, men Petter Sundkvists genomgående litet raskare tempo i den andra symfonin är ett klart plus.

Mer läsning

Annons