Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävlesymfoniker tog mig på Greklandssemester

/

När musik transporterar en till en plats, en händelse och ett minne har musiken verkligen lyckats. När man kan sitta med slutna ögon och genomsyras av tonerna så totalt att man glömmer att man sitter i en konsertlokal – då har kombinationen kompositör och symfoniorkester gjort det bästa av jobb.

Annons

Blott trettioåriga Andrea Tarrodi har skrivit ”Zaphyros”, ett filmiskt stycke uppkallat efter västanvindens gud i den grekiska mytologin.

Hennes komposition består inte av mixolydiska eller pentatoniska skalor, hon koncentrerar sig på Beaufortskalan, där hon beskriver vindens olika skepnader och temperament med hjälp av toner.

Den försiktiga inledningen med enbart violiner och xylofoner får mig att minnas en stjärnklar natt på en liten fiskeskuta utanför Karpathos när havet var kav lugnt. Många av mina öluffarminnen passerar. När timpanin kommer in som en mullrande åska minns jag en stormnatt på en färja mellan Pireus och Paros. En lekfull blåssektion påminner mig om när passagerarna ombord på rangliga m/s Skopelitis skrattade och tjoade när båtens rullningar sydväst om Donoussa fick läskburkar och kaffemuggar att åka i golvet.

Tarrodi har verkligen fångat vindens alla väsen med Zephyros; den solvarma brisen, den rytande stormen, stiltjen som gudomlig poesi.

Hela Beaufortskalan är representerad med hjälp av symfoniska instrument.

När kvällens gäst, den klassiskt skolade gitarristen Georg Gulyàs, inleder Vivaldis smått bardspralliga Gitarrkonsert i D-dur blir temperamentet ett annat. Han är otroligt nyanserad i sitt gitarrspel, men ibland överröstar tonerna från orkestern den lite volymsvaga gitarren. När Gulyàs bereds plats i det stillsamma largot kommer Vivaldistycket till sin fulla rätt.

Efter paus spelas kvällens andra 1900-talskomposition; ”Concierto de A ranjuez”, Rodrigos gitarrstycke som skulle ge instrumentet status i klassisk musik så sent som på 1940-talet. Det blir en uppvisning i spansk gitarr och skillnaden i intensitet mellan Vivaldi och Rodrigo gör att jag faktiskt föredrar spanske Rodrigos modernare verk.

Under ledning av dirigenten Shi-Yeon Sung får Gävles symfoniker själva avsluta kvällen med fyra korta satser ur Prokofievs Divertimento. Ännu en 1900-talskomposition och det är glädjande att Gävle Symfoniorkester har modet att framföra så mycket, i klassisk musiks tidsräkning, ung musik.

Mer läsning

Annons