Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glädjefnatt med Ale

/

Sällan skrattas det så mycket på scener som när Ale Möller är närvarande.

Annons

Frågan är om han inte har överträffat sig själv skrattmässigt denna gång, med miniturnén ”Afrikana!”, som på fredagskvällen avslutades i Gävle Konserthus. Hemmaplan för Ale Möller själv, men långt hemifrån för hans gäster, en samling utsökta musiker handplockade under en resa till Senegal i våras.

Redan inledningsvis får Ale glädjefnatt och hoppar runt på ett ben medan han lirar. Sedan fortsätter glädjefnattet i över två och en halv timme, när västafrikanska musiker, sångare och dansare avlöser varandra – eller trängs gemensamt – på scenen. Onödigt att påpeka är att showen är av sällan skådat slag i Gävle, med kläder som inte direkt kan beskrivas som diskreta och instrument som måste googlas (som stränginstrumentet kora, fascinerande i händerna på Solo Cissokho).

Mina senaste kulturupplevelser postade från Afrika, Rickard Myrenbergs reportagebok ”I skuggan av vulkanen” och barnsoldatfilmen ”Johnny mad dog”, målar upp en dödens kontinent, men ”Afrikana!” har ett budskap av livsglädje som neutraliserar misären i dessa skildringar.

Störst behållning har jag av Ousmane Ba på fulani-flöjt, ett instrument som han hanterar på ett märkligt sätt, när han liksom lyckas sjunga genom flöjten på ett sätt som även får den luttrade mäster Möller att häpna. Dansdelen är jag mindre imponerad av, föreställningens svaga länk. Varken i koreografi eller utförande når danskompaniet Sobobadé upp till de höga förväntningarna som trissas upp.

Jag kan känna att språket kommer emellan, som i den mångsidiga sångerskan Mama Sadios egenskrivna låt om hiv-bekämpningen, där jag gärna hade förstått orden, som nu blir som att höra en språkligt vacker dikt på ett främmande språk – det ytligt sköna går fram, men essensen går förlorad. Mot finalen önskar jag också, till min förvåning, att Christer Björkman hade kunnat styra upp det här med låtlängderna. Västerländsk musik kan oftast te sig för formelmässig, men det är heller inte bra när musiken får rinna fram helt fritt.

På tal om musik och västerlandet, är det tänkvärt att publiken erbjuds att köpa instrument och kläder från artisterna, eftersom de inte har råd att ta med dem hem på flyget. Vi var nog några som lekte med tanken på att dyka upp med Ousmane Bas outfit på jobbet efter helgen. n

 

Mer läsning

Annons