Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hej då Kammar­musik­festivalen

/

Annons

Fullt, fullt och åter fullt (samt varmt)! Så kan man sammanfatta kavalkaden som avslutade årets Kammarmusikfestival i Sandviken. Förutom i bänkarna satt folk i gångar och i foajén, och några väntade utanför på eventuellt återlämnade biljetter.

Kvällens stora magnet Malena Ernman inledde det hela tillsammans med Elisabeth Husmark och Ann-Sofi Klingberg. Och redan här lade hon ribban för kvällen. Som en Nils Poppe slängde hon in tokiga miner och galna gester, vilket fick medmusikanterna att ibland brista ut i skratt.

Även i följande sånger av bland annat Grieg, Puccini och Bizet fick Klingberg stå ut med både det ena och det andra, men var snabbt med på noterna. Och det är väl just det som gjort Ernman så populär och att hon tagit operan ut till ”folket”. Hon bjuder på sig själv och gör den lättillgänglig.

Hur skulle man nu följa upp detta? Jo, man slänger in de två virtuosa italienska pianisterna som deltagit i Master Classes under veckan. Tillsammans med Sara Costa spelade Edgar Cattaneo (nu vet jag äntligen vad du heter!) underbart i Mozarts ”Sonat i D-dur för två pianon”.

Därefter följde som vanligt ett pärlband av fantastiska musikstycken framförda av festivalens alla fantastiska musikanter. Arctia Piano Trio körde lite ”Allsång på Skansen”-stuk när man bjöd in publiken att delta i Haydns ”Pianotrio i A-dur”, Mats Widlund och Ann-Sofi Klingberg bjöd på Piazzollas ”Kärlekstango”, som för övrigt Grace Jones gjort en annorlunda version av, och så Vladimir Ovchinnikov tillsammans med Widlund på två flyglar i en Rachmnaninovsk explosion.

Två stycken ur filmens värld bjöds vi på. Dels Ennio Morricones ”Gabriels oboe” ur ”The Mission” fantastiskt framförd av oboisten Mårten Larsson tillsammans med Navarra String Quartet och David Hvang på piano. Och dels Stanley Myers ”Cavatina” ur ”The Deer Hunter” som Per Skareng spelade underbart tillsammans med Navarra.

Christoffer Lehmann, lovande flöjtist, fick stipendiet ur Rune Jönssons Minnesfond och en svår musikgissning hanns också med. Plus massor av mer musik som jag inte får plats med, men som var precis lika bra som allt det andra.

Nu får man pusta ut och ta sats inför nästa års festival.

Mer läsning

Annons