Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemligheten bakom Gävles nya gästdirigent

/
  • Systemets stjärna. Gustavo Dudamel, ung talang som blev världsberömd.
  • DEL AV MUSIKUNDER. Christian Vasquez, Gävlesymfonikernas nya gästdirigent, har fostrats i El Sistema.

På fredag gör Gävle symfoniorkesters nya gästdirigent Christian Vasquez sitt första framträdande.
Inför hans Gävle-besök porträtterar vi musikfenomenet som har fostrat honom: El Sistema, musikundret som med Mozart och Beethoven ger fattiga barn chans till ett bättre liv.

Annons

Gustavo Dudamel är El Sistemas stora stjärna, men Gävle symfoniorkesters nya gästdirigent Christian Vasquez – som på fredag gör sin första konsert i sin nya roll – kanske kan beskrivas som dess stjärnskott. Ett bland många, för El Sistema spottar ur sig talanger. Fattas bara annat med en talangpool på 300 000 musiker som tränas från späd ålder.

Venezuelas omtalade musikprogram för att med musik lyfta utsatta ungdomar från ett liv i fattigdom och misär, håller på att revolutionera bilden av klassisk musik, från en finkultur för en till åren kommen överklass till en folklig fest fylld av ung vitalitet.

Den världsberömda dirigenten Simon Rattle har sagt om El Sistema att ”vad de här människorna gör med musik är ett stort mirakel”.

Men vad är det som de har gjort, egentligen?

Allt började 1975 med Dr José Antonio Abreau, en musiker och ekonom som med religiös övertygelse, ton för ton, har byggt upp en massrörelse som med musik håller fattiga barn borta från gatans dåligheter genom att sätta ett instrument i deras händer.

Idén är att alla som visar intresse ska få vara med, och de får tidigt ett instrument i handen, som de lär sig att spela på och öva i grupp. Medan klassiskt musicerande hos oss, i Sverige och Europa, innebär många ensamma timmar tillsammans med endast instrumentet, är Abreaus filosofi att leken ska leda fram till musiken.

”El Sistema är en sorts religion, och jag vande mig vid att höra Abreu beskrivas i Gud-liknande termer och Dudamel som hans karismatiska profet”, skrev New York Times reporter när han besökte Venezuela.

El Sistema – som är förkortningen av Fundación del Estado para el Sistema Nacional de las Orquestas Juveniles e Infantiles de Venezuela – består av över 200 lokala musikskolor där 90 procent av barnen kommer från en fattig bakgrund, och har lyckats överleva tre decennier och regimförändringar genom att porträttera sig som en social faktor, inte en kultursatsning.

När tiderna är kärva är kulturbudgeten en av de första som politikerna karvar i, men El Sistema har genom sin image lyckats behålla sina anslag och får årligen cirka 200 miljoner kronor. Men alla bidrag välkomnas till den svällande skolan, från gamla fioler till skor, och Abreau är känd för att hela tiden ha mobilen klistrad vid örat för att tala med bidragsgivare.

Förutom när han lyssnar på sina barn, och i synnerhet Gustavo Dudamel, världens kanske just nu hetaste dirigent som har varit chefsdirigent för Göteborgs symfoniker. Hans energiska stil och flödande lockar har bildsatt hela fenomenet. Han leder Orquesta Sinfónica Simón Bolívar, som är El Sistemas finaste ungdomsorkester, flaggskeppet som seglar runt världen med Abreus budskap.

– Orkestern är som en flagga för landet. När vi åker till ett annat land är det som att åka till OS, säger han till dagstidningen The Guardian.

Med så många spelande ungdomar, är det naturligt att Venezuela börjar ta större plats på den internationella musikscenen, vilket Christian Vasquez är ett exempel på.

Han föddes 1984 i Caracas och började som violinist vid nio års ålder. Han har skolats som dirigent av Abreu själv, och har sedan 2001 fått allt fler prestigeuppdrag. Den kommande tiden kommer han att leda några av Europas finaste orkestrar, såsom Londons filharmoniker.

José Antonio Abreaus koncept har nu gått på export, även till Sverige, och naturligt nog med tanke på Dudamels koppling till Göteborg är det förorten Hammarkullen som har fått sin egen gren av El Sistema.

Avslutningsorden går till Abreau själv:

– För mig var det viktigaste att ge fattiga människor tillgång till musik. Som musiker hade jag ambitionen att se ett barn spela Mozart. Varför inte? Varför ska bara en klass ha privilegiet att spela Mozart? Den klassiska musikkulturen måste vara en kultur för alla, en del av utbildningen för alla.

Mer läsning

Annons