Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte kul

/

Två begåvade och genomtrevliga pianister besöker Gävle och 15 (!) personer dyker upp i publiken. Bedrövligt! Fast å andra sidan, för oss som var där blev det en intim föreställning då vi alla satt på scenen och fick en nära kontakt med musikerna.

Annons

 

Sivelöv och Karlzon turnerar med varsin cd i ryggen där de improviserar över en kompositör. Förutsättningarna för inspelningen var ganska annorlunda om man säger så. De skulle spela in på samma flygel (den på Nybrokajen 11 i Stockholm), inspelningen skulle ske på natten så att inga störande ljud förekom utifrån, och de skulle spela musik som de normalt inte spelar. En dag före inspelningstillfället fick de veta vem de skulle improvisera över – ingen lång tid att förbereda sig med andra ord.

Jacob Karlzon erkände att Ravel var väl inte riktigt hans ”melodi”, men att improvisera över hans musik var inga problem. Det var korta fraser från olika verk som vävdes ihop i ett härligt, virtuost collage. Från att ha startat mjukt övergick det hela snart till de starka rytmer man känner igen från Ravel själv. I ”Valse Noble Sentimentale” väntade jag mig nästan att Viktoria Tolstoy skulle komma in och sjunga, så mjukt och sångbart var framförandet.

Niklas Sivelöv tog sig an Bellman, och klädde honom i en ”hot”, sprallig och mycket uppfräschad skrud. Bellmans enkla melodier är tacksamma att improvisera över, vilket bevisades med råge. Här tyckte jag mig höra temat från ”Mot alla vindar” – i alla fall samma basgång–- och kanske lite Debussy. Och fanns där inte lite soul också? ”Solen glimmar…” och ”Gubben Noak” knöts samman med ett Schubert-stuk (som ”Erlkönig”) innan det blev totaljazz.

Om Karlzon hade den mer tillbakalutade spelstilen av de två, så hade Sivelöv den mer vilda. Han nästan lyfte från stolen och spelade med hela kroppen. Keith Jarrett svävade som en ande över hela framförandet och jag var fascinerad över båda pianisternas snabba rusningar över tangenterna. Extranumret framförde de tillsammans på två flyglar och där blev det tungt sugande rytmer, med spel på både strängar och tangenter.

Improvisation på toppnivå!

Mer läsning

Annons