Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Känslosamma toner i trygga händer

/
  • UTAN KRUSIDULLER. Engegårdkvartetten från Norge var en av akterna under kammarmusikkvällen i Sandviken.

Ett tema ur Tjajkovskijs opera ­”Eugen Onegin” bildade grund för den fantasi harpisten Aisté Baliunyté inledde kvällen med.

Annons

Ett sprudlande verk som blev till något lyriskt och sagolikt. Den skira och sällsamma klangbilden från en harpa kan göra även den strävaste komposition till en behaglig bagatell.

Just detta verk av Ekaterina Walter-Kune fick en skön behandling av Baliunyté, det var säkert in i minsta detalj och dynamiken väl avvägd mellan svagt och starkt.

Tekniken satt där redan så vad finns att förbättra? Ett muntert extranummer följde på det stora bifallet.

Debussys ”Suite Bergamasque” innehåller bland annat den vackra ”Clair de Lune” vilken jag, liksom säkert många andra pianoelever med förhoppningar, gjort tafatta försök att spela. Men jag har aldrig någonsin varit ens i närheten av samma klass på framförandet som Claudia Campaner. Hela sviten med den drillande och porlande musiken fick samma formidabla behandling som Rachmaninov i onsdags. Det var inlevelse och så mycket känslor att det ryste i hela kroppen på undertecknad.

Även här ett stort och kraftigt bifall från publiken, vilket resulterade i en repris av ”Clair de Lune”.

Som en liten parentes, Debussy hade blandade känslor inför Wagners musik och såg honom som en kraft som kunde underminera hans egna idéer. Trots detta har Wagner influerat Debussy en hel del, bland annat i att han skrev mer programmatisk musik under 1890-talet, vilket exempelvis märks i just ”Suite Bergamasque”.

”Voces Intimae”, Stråkkvartett i d-moll, är en av Jean Sibelius mest kända verk inom kammarmusikgenren.

Och här kan man verkligen tala om intima röster – det var allt ifrån sängkammarprat till rejäla dispyter. Allt förpackat i en kombination av koncentrerat samarbete, lyhördhet, vacker klangbild och en dynamik som satt säkert.

Engegårdkvartetten levererade den känslosamma musiken tryggt och utan krusiduller. Den genomtänkta harmoniken fick verkligen varje stämma att framstå som en egen röst, och dialogerna mellan de olika instrumenten var superb.

Mer läsning

Annons