Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyriskt skimmer över konserten

Sagostund med touch av Kina var temat för fredagens konsert med symfoniorkestern.

Annons

Förutom att dirigenten, En Shao, och en av tonsättarna var från Kina, bjöds det kinesisk musik i foajén där också kinesiska studenter minglade. Till och med Beryl Lunder hade fått en kinesisk sidekick som presenterade programmet innan framförandet.

Sagostund ja, och då behövs en sagoberättare. Kalle Zerpe från Skottes Musikteater iklädde sig denna kväll rollen som sagofarbror. Han berättade sagan om Flickan med svavelstickorna och inledningen till Tusen och en natt, allt för att sätta oss i stämning inför de musikaliska verken med samma tema.

Inledningsvis blev det dock Boris Ravels version av Gåsmors sagor. Ursprungligen en serie med fem små pianoduetter här omformad i orkesterversion, ett av Ravels mest charmiga verk. Man riktigt såg animerade fjärilar och fåglar fladdra omkring i en magisk skog, som hämtat ur Disneys Fantasia.

An-Lun Huangs Flickan med svavelstickorna är i original en balett, här omskriven till orkesterverk. Precis som i texten beskrev musiken genom sina olika känslolägen den lilla flickans situation. Melodin var sorgsen och vacker, men avbröts av lite muntrare inslag som avspeglade flickans drömmar. Bland annat var det inte svårt att föreställa sig hur gåssteken dansade ner från middagsbordet. Ett genomkomponerat verk med ljus och mörker både i dynamik och orkestrering.

Nikolaj Rimskij-Korsakovs symfoniska svit Scheherazade är ett enastående uttryck för det geni han var inom orkestrering. Musiken var färgrik och mycket beskrivande – ett typiskt programverk. Och nog måste det vara Scheherazade som dolde sig i violinens återkommande tema, trots kompositörens eget förnekande. Ett violintema som återkom i alla satser, precis som en sagoberättare.

En Shao gav intrycket att vara en mysig, snäll och timid man. Men av dirigeringen att döma med en bestämd vilja. Orkestern i hans händer spelade med en genomgående mjuk och dämpad ton, det låg ett lyriskt skimmer över hela konserten.

En konsert som dock var alltför lång. Jag tappade koncentrationen någonstans i mitten av andra delen. Strunta i att sätta ut konsertlängden i programmet, den stämmer ändå aldrig. Denna kväll slog den fel på en halvtimme!

Bodil Proos

Mer läsning

Annons