Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mari Boine jojkar loss i Gävle

/
  • När hon var liten var det skämmigt med allt som hade med det samiska att göra. I dag förstår man värdet av ursprungskulturer, menar Mari Boine.

Den samiska stoltheten hörs i den norsksamiska artisten Mari Boines musik. Hon vann jojken tillbaka och har tagit den till en ny nivå när hon mixat den med andra musikstilar. På lördag spelar hon på Konserthuset i Gävle.

Annons

När Mari Boine gick i nian steg en samisk lärare in i klassen en dag. Han skrev några samiska ord på tavlan.

– Det var som om hundratals fåglar hade flugit ut ur mitt bröst. Den känslan av wow! Jag hade inte ens vetat att jag hade längtat efter orden i mitt eget språk!, utbrister hon när jag når henne via telefon en eftermiddag.

Hemma i Karasjok, i Finnmarken i Norge talades det nordsamiska men undervisning i och på samiska hade varit förbjudet fram till 1970. Genom en ny lag erkändes samiska nu som ett språk bland alla andra och Mari fick lära sig att även skriva på sitt modersmål.

I dag har hon komponerat, skrivit låtar och sjungit på samiska i tjugofem år. I hennes musik blandas det traditionellt samiska med influenser från jazz, blues, rock men också från afrikanska och latinamerikanska rytmer. Vilka som helst duger inte till musikaliska samarbetspartners.

– De måste vara öppna för den västerländska musiken men också för musik som är annorlunda. Och de måste ha en vilja att blanda dem på ett respektfullt sätt. Jag letar också efter röster som är intressanta och som rör mitt hjärta.

Jojken var dock inte ett arv från hemmet, det samiska ursprunget till trots. I den laestadianska (en fromhetsrörelse i nordligaste Skandinavien på 1800-talet) miljön hon växte upp i, var det tillåtet att tala samiska men mycket av de andra samiska elementen, som jojken och de gamla berättelserna ur den muntliga traditionen var förbjudna.

– Men jag har alltid älskat att sjunga. Jag var ett sjungande barn. Och mina föräldrar sjöng kristna psalmer hemma varje dag.

Trots att Mari hade ett naturligt förhållande till att sjunga var hon mycket blyg. Visst hade hon tankar på att bli sångerska, men att hon en dag skulle vara den mest berömda samiska artisten på jordklotet... – nä, det fanns inte på kartan. Då.

I takt med att hon hade börjat upptäcka sina samiska rötter växte också kunskapen om det samiska som hon ju tidigare knappt fått ha kontakt med. Det blev en smärtsam resa. Hon förstod hur hennes eget folk, samerna genom historien behandlats som mindre värda, irrläriga, nästan som kriminella. Hur samernas kultur hade förpassats till periferin av den västerländska civilisationen, av kolonialismen, av kristendomen med kyrka-institutionen i spetsen. Istället för att fortsätta jobba som lärare började hon göra musik för att berätta för samerna om deras rättigheter. Senare var det dags att lära sig att jojka.

– För mig är jojken andlighet och trans. Den är mycket stark. Den finns inte på ytan utan djupt inne i känslornas kärna. Jojken är ett sätt att leda en in i ett annat medvetande, säger Mari Boine efter en stunds tankepaus.

Jojken är mer än bara musik eller historieberättande.

– Den är en mycket, mycket stor del av min musik. Jag är så lycklig att jag har den. När jag öppnar munnen, då finns den där. Jag behöver inte försöka eller kämpa för att hitta den. Den finns där.

I dag är många element av den samiska kulturen borta, till exempel det förkristna, urgamla schamanistiska förhållningssättet till livet. Eller?

– I min och andra samiska artisters musik finns ett starkt schamanistiskt inslag. Några samer är rädda för det, andra känner sig dragna till det.

– På något dolt sätt existerar det schamanistiska fortfarande. Inte så som förr, för det är som överallt, sakerna förändras. Men det är som en vågrörelse, något försvinner och något nytt födds i stället.

I dag revitaliseras den samiska kulturen och språket. Det finns hopp. Allt har inte gått förlorat. Språket lever, barnbarnen lär sig samiska.

– Nu är det mycket bättre än på sjuttiotalet. Samerna är stolta i dag, det är huvudsaken. De har gjort sig fria från skammen.

Maria-Kajsa Jurva

Mer läsning

Annons