Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Otroliga ryska röster berör

/

Rysk manskör framför rysk ortodox musik och ryska folksånger. Gillar man inte rysk musik hade det lätt kunnat bli en påfrestande stund i Hille kyrka i går kväll. Själv är min hud utmattad. Den har haft konstant gåshud i de cirka åttio minuterna kören sjöng.

Annons

Rysk musik är väldigt mycket som det ryska språket. Glider fram till tonerna i mjuka diftonger. Låter väldigt sorgsen och ensam när den vill.

Och när det är pampigt. Då jäklar är det pampigt. Nästan så man förstår hur kosackerna fann mod till revolution. De sjöng sig kaxiga.

Svarta havets donkosackkör består av åtta män som sjunger musik från den rysk-ortodoxa liturgin och även rysk folkmusik.

Olika solistframträdanden inom kören ger variation och körens gemensamma tonomfång är väldigt imponerande.

En av herrarna är vid flera tillfällen nere på låga G. Kan ha varit lägre, mina öron slutade uppfatta svängningarna. Tenorerna är inte sämre, fast åt motsatt håll.

Det är svårt att inte bli berörd av vad det nu än är de sjunger om. För de sjunger på ryska och jag är ingen fena på ryska.

Men man behöver inte förstå språket för att känna kärleken och smärtan och längtan i sångerna.

Eller som donkosackerna själva säger, de sjunger sånger som inte behöver visum för att nå själen.

De sjunger med svaga och längtande röster, och med stora och starka känslor. Ibland sådant fortissimo att händerna egentligen vill skydda öronen för styrkan medan munnen mest ler över hur fantastiskt mäktigt så få röster kan låta.

Ryska röster. Jamen tacka för det.

Mer läsning

Annons