Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så ska en gala se ut

/
  • Otroligt säkra.  Sopranen Klara Ek och dansaren Thomas Johansen tog Gävle Konserthus galapublik med storm.

Symfoniorkestern bjöd in till galakonsert på Trettondagsafton och nog var det gala alltid. Det var kristallkronor över scenen, och orkestern var uppklädd till tänderna – liksom en stor del av publiken.

Annons

Precis som i tv:s nyårskonsert var tyngdpunkten i programmet lagt på Strauss-familjens musik, men här hade man faktiskt lyckats plocka fram andra stycken ur deras repertoar än vad som spelades i Wien – förutom två verk. Vilket kändes skönt för då slapp man sitta och reta sig på att ”det här har jag redan hört”.

Ibland kan jag undra varför Straussarna har blivit så innerligt förknippade med nyår. Men under konserten slog det mig att det är ju hart när omöjligt att inte bli glad av sådan här musik, som liksom hoppar och spritter i varje ton. Och är det något ett nytt år behöver så är det glädje och hopp.

Orkestern bjöd på en skön blandning av polkor, valser och annat dansant, vilket också dirigent Mats Rondin tog fasta på. I Johann Strauss den yngres ”Czardas” riktigt studsade han där upp på pulten, i sin för övrigt väldigt dansanta stil. I ”Kunstler-Quadrille” hyllar junior de stora mästarna genom att sammanfoga flera kända teman i en härlig brygd. Här finns till exempel Mendelsohns Bröllopsmarsch, Papagenos sång från Mozarts Trollflöjten, Chopins Trio från Marche Funèbre med flera. Festligt framförd av musikerna.

För att bryta upp Strauss dominans blev det även en del härliga operettstycken, sjungna av sopranen Klara Ek. Vanligtvis en upptagen solist i utländska produktioner gjorde hon här ett välkommet stopp i Gävle. Hennes otroligt klara röst bjöd på ett stort och mjukt vibrato, och en ton som blev fylligare ju högre upp i registret hon kom.

Dessutom var hennes röst makalöst dynamisk, hon gick från piano till forte utan att den tappade i styrka.

Men det som tog mig med storm denna kväll var dansarna, och framför allt Thomas Johansens kombination av dans och drillning (akrobatiska uttryck med en metallstav). Han var så otroligt säker i sitt framträdande att det blev magiskt. Även Björn Nilsson och Maja Pilipczuk visade på en otroligt graciös dans, allt vackert koreograferat av Marie Brolin-Tani.

I ”valsernas vals” An der Schönen Blauen Donau, där alla tre deltog, var det kul att även killarna fick visa upp sig solo och inte bara som ett ”bihang” till damen.

Det var lika mycket individuell dans som par- och triodans, vilket visar på en väl genomtänkt koreografi.

Denna konsert gjorde mig på otroligt gott humör och jag hoppas få uppleva denna känsla fler gånger denna vårsäsong.

Bodil Proos

Mer läsning

Annons