Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spännande musik lyfts fram med hjälp av en gitarrvirtuos

/

Annons

en passande miljö för intim kammarmusik med en eller ett fåtal musiker. Lördagens konsert med gitarristen Johan Ekman hölls i sessionssalen, ett mysigt rum även om jag vid ett flertal tillfällen kände mig uttittad av alla äldre gentlemän som blickade ner från porträtten på väggarna.
Det hela inleddes med fem preludier av den brasilianske kompositören Heitor Villa-Lobos, som till största delen var självlärd och inte litade på akademiska studier. Han kompositioner var mycket influerade av brasiliansk folkmusik, eftersom han fick sin skolning genom att spela gitarr i små ensembler som framträdde på gator och kaféer. Och det märktes, tongångarna kändes igen från andra brasilianska kompositörer inom populärmusik, som Antonio Carlos Jobim och Gilberto Gil.

blandade den japanska kulturen med västerländsk musik. I de tre stycken som bildar sviten ”In the Woods” förekom många spännande harmonier med täta ackord och överraskande kombinationer. Som han själv sagt: ”jag vill utvecklas i två riktningar: som en japan med respekt för traditionen, och som en västerlänning med respekt för innovation”. Stämde perfekt in på det vi hörde här.

skrev aldrig Bach något stycke för gitarr, varför Ekman själv transkriberat Sonat i a-moll som ursprungligen skrevs för soloviolin och av Bach även anpassades för solocembalo. Jag tycker spontant att gitarren inte riktigt passar för barockmusiken, men det här arrangemanget var verkligen bra. Alla ornamenteringar fanns med och det är lättare att nyansera på en gitarr än på en cembalo. Allegrot var en utmaning, fingerfärdighet krävdes sannerligen i båda händerna!

spelade inte själv gitarr men skrev otroligt vacker gitarrmusik. I de tre spanska stycken som avslutade konserten fanns inslag av barock (även om till exempel Bach skulle ha hoppat högt inför harmoniken) och spansk folkmusik, dissonanser och ”annat festligt” som Ekman sa.

gitarrist han är, Johan Ekman. Tekniken var formidabel, de långa fingrarna smekte fram de ljuvliga tonerna, och visst var det kärlek som lyste ur ögonen när han tittade på sitt instrument. Och vad mycket spännande musik det finns för just klassisk gitarr. Kompositörer som man knappt hört talas om, men som med Ekmans hjälp kommer fram i rampljuset.

Mer läsning

Annons