Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack, och välkommen tillbaka

/
  • Det var nästan fullsatt vid Robin Ticciatis sista konsert som chefsdirigent. Men han återvänder i höst som gästdirigent.
Foto: Catharina Sandström

Jag blev så glad när jag såg hur många personer som kommit för att se och höra Robin Ticciatis sista konsert som chefsdirigent. Nästan fullsatt.

Annons

Däremot tycker jag att det borde ha varit någon typ av avtackning av Ticciati denna eftermiddag. För även om man inte är ”klara med varandra”, som Beryl Lunder uttryckte det, så slutar han ju som chefsdirigent och konstnärlig ledare. När han återkommer i höst är det ”enbart” som gästdirigent. Nu fick han i alla fall stående och starka ovationer från publiken, och det var en tårögd Ticciati som lämnade scenen för sista gången som överhuvud.

Franz Schreker skrev mest operor, men här fick vi höra hans kammarsymfoni för 23 soloinstrument. Trots så få instrument var klangfärgen tät, mycket tack vare att varje instrument hade sin egen stämma. Det var dramatiskt och smäktande om vartannat, med senromantiska drag. Trots att det var skrivet under första världskriget andades verket lycka, kärlek och förtröstan.

Schoenbergs tolvtonsteknik har jag aldrig riktigt begripit mig på, men violinkonserten som framfördes på lördagen var riktigt spännande. Kanske för att han, när den skrevs, nu behärskade sin egenhändigt skapade teknik till fullo? Trots det var det som vanligt ganska svårt att hitta en melodislinga som man kunde ta fasta på. Det var snarare olika infall här och där från de olika orkestergrupperna, och en intensiv, emellanåt brutal, solostämma.

Lars Vogt hade en ”studsig” teknik, men det kunde likaväl bero på verkets utformning. Ett verk som han spelade som den enklaste sak i världen, vilket borde betyda att det inte finns något som han inte klarar av.

Richard Strauss avslutande verk ”Metamorfoser” var sorgset, begrundande och dystert. Om det här var en sammanfattning av Strauss liv, måste han ha haft ett tråkigt sådant!

Ja, det var inte utan att man var lite tårögd när man lämnade Gevaliasalen denna lördag. Robin, it has been a pleasure. You have definitively made a difference. Good luck with your future career and welcome back as quest conductor as often as you can! (Robin, det har varit ett nöje. Du har verkligen gjort skillnad. Lycka till med din framtida karriär och välkommen tillbaka som gästdirigent så ofta du kan.)

Mer läsning

Annons