Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre med spelmansglädje

Får jag välja mellan ett framförande i Bo Linde-salen och i Restaurang Opus så tar jag Opus, inget snack om saken.

Annons

Akustiken är mycket bättre och när man, som i kväll, hade placerat scenen med fönsterväggen bakom blev fonden så fantastisk att den starkt bidrog till helhetsintrycket.
Näsbom och Dubé såg jag förra gången de var här, då i Bo Linde-salen.

Den här gången hade de med sig Anders Jakobsson, och tog om möjligt ut svängarna ännu mer än vad jag minns de gjorde för 2,5 år sedan.

Några låtar kände jag igen, som Bachs preludium från första cellosviten. Näsbom spelade det lika tekniskt utsökt nu som han gjorde då. Och Erik Sahlströms ”Stormyren” kändes också lika mystisk och skön som jag minns den från tidigare.


Anders Jakobsson bidrog med ännu mer tyngd i arrangemangen, förutom spelglädjen som riktigt lyste om alla tre. Det är sällan man ser musikanter ha så roligt på scenen, de trivdes verkligen tillsammans. Spellistan spretade åt alla håll, även om folkmusiken vägde över. Det var Bach i folkmusiktappning, som jag nämnde tidigare, en hel del Hjort-Anders och så Czardas och algeriska tongångar.


Jakobsson och Dubé gjorde en svängig och skön version av Svenska Hotkvintettens ”I may be wrong”. Ett jazzigt inslag som fick mig att tänka på min pappa. Han skulle verkligen ha gillat detta, han som spelade både fiol och kontrabas och gillade jazz.


Det algeriska inslaget stod Dubé för. I ett soloframträdande spelade han ett stycke inspirerat av algeriska borduninstrument och det var verkligen makalöst framfört. Här visade han verkligen vilken begåvad basist han är. Och att han dessutom är en strålande transformatör bevisades i den svit med Bach-stycken där han bland annat hade satt folkmusikalisk prägel på det hela.

Ett annorlunda inslag var där melodin spelades på basen och de andra instrumenten fungerade som komp. Spännande och roligt.
Sahlströms ”Spelmansglädje” fick avsluta konserten, och det var också en passande sammanfattning av hela framförandet. Dubé, Näsbom och Jakobsson i ett nötskal.

Mer läsning

Annons