Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två led av Bach gav konserten naturlig spänning

Annons

Två gånger Bach bjöds i konserthuset på lördagen då Vokalharmonin och Gävle symfoniorkester framförde Magnificat (Marias lovsång) av såväl fader som son Bach. J S Bachs version hör barocken till, medan sonen C P E Bach arbetade i den galanta stilen som pekade mot Wienerklassicismen.

De två generationerna Bach gav konserten en naturlig spänning. C P E Bachs verk har mer av känslor och klanger och ger mer frihet åt vokalensemblen och orkestern, men det var ändå tolkningen av J S Bachs mer svårbearbetade massa som gjorde det djupaste intrycket denna eftermiddag.

Texten kommer ur Lukasevangeliet och är på latin. Verserna blir dikter eller bilder med hela kören omväxlande med solopartier. Vokalharmonins ensemblesång var full av kraft och skönhet, och körledaren Fredrik Malmberg gav utrymme för fina soloprestationer i konsertens båda avdelningar.

Jag tänker på sopranerna Sofia Niklasson och Anna Jobrant, som på ett naturligt sätt tog plats i var sin del av konserten. Tenoren Mattias Hedegaard och countertenorerna Tobias Nilsson och den mindre kände, men lysande, Daniel Carlsson, kan nämnas på den manliga sidan.

Fredrik Malmberg förmedlar outtröttlig energi och stark precision både som dirigent och i det konstnärliga. Hans insats som körledare blir inte mindre av att Vokalharmonins sångare annars arbetar som solister på olika håll.

Symfoniorkesterns oboist Erik Rodell och flöjtisterna Cecilie Löken och Fayme Heybroek svarade för skön poesi, medan Johan Lindströms cembalo blev en säker grundsten i Fredrik Malmbergs exakta bygge.

Vokalharmonins inriktning är den tidiga musiken och då har man att söka det allmängiltiga. Att uttrycka Marias utvaldhet i Magnificat, som Anna Jobrant tolkade med stort allvar, är att betrakta människans svåra uppgift. Men texten gestaltar också tro på att Gud ska störta tyranner och mätta hungriga. Förhoppningarna förmedlas med versen Fecit Potentiam, om Guds kraft, som är de båda verkens centralpunkt och som hela ensemblen underströk helt magnifikt.

Niels Hebert

Mer läsning

Annons