Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Verk värt att höra fler gånger

Hur ofta får man höra ett uruppförande av ett sakralt körverk på svenska? Inte ofta tror jag.

Annons

För mig var det i alla fall första gången när jag åkte iväg till Sandvikens kyrka för att höra resultatet av församlingens storslagna projekt.

Kompositören Anders Skogh har med utgångspunkt från texterna i Bergspredikan tagit fram musik för stor kör och orkester, samt solister. Ett verk där musiken är anpassad efter texten, och inte tvärt om.

Genom hela föreställningen njöt jag av att musiken var så behaglig, så tilltalande och lättillgänglig. Inga konstiga krumsprång, inga kromatiska utsvävningar. Ingenting komplicerat varken i melodik eller harmonik. Det enda udda inslaget var väl när det blev en liten spännande tonföljd i inledningen till ”Döm Inte”.

Annars var det lite jazzinslag här och lite medeltida toner där. Lite baktakt här och lite taktbyten där. Inget allvarligare. Tyckte mig också höra ett återkommande tema som varierades. Kul också att flera i orkestern fick visa sig i olika solopartier.
Körpartierna var storslagna, med en kompakt och mycket vacker harmonik. Den 70-nånting stora kören sjöng säkert och briljant, med glädje och inlevelse.
Koreografi och agerande gjorde att det blev ännu mer av ett allkonstverk än ett rent musikverk. Sångsolisterna var lysande, där Per-Erik Sundström iklädde sig Jesus roll med pondus när han förkunnade lagens bud.

Johan Larsson hade järnkoll på både kör och orkester, relativt nyutexaminerad som dirigent vilket inte märktes alls denna kväll. Han var en stor del i att uruppförandet blev så magiskt.

Att verket ska bli lika berömt som Haydns ”Skapelsen” är väl att önskedrömma, men jag hoppas verkligen att Sandvikens församling låter det göra utflykter åtminstone över landet. Detta körverk ska fler få höra och uppskatta – det får inte spelas endast dessa två dagar och aldrig mer. Lova mig det!

Bodil Proos

Mer läsning

Annons