Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi hade i alla fall inte tur med vädret...

Det är verkligen både givmilt och smart av Gävle Symfoniorkester att bjuda på inte mindre än tre gratiskonserter i augusti.

Annons

Serien går under namnet Musik i det gröna och tanken är väl att förbipasserande joggare, bangolfsentusiaster och hundrastande människor ska få sig en dos klassisk musik i Boulognern tillsammans med symfoniorkesterns stampublik och att de nya lyssnarna även ska gå på betalkonserter. Man måste ha i åtanke att de här tre gratiskonserterna givetvis kostar en del pengar rent produktionsmässigt.

Så det är bara att tacka och ta emot.

Dessvärre flyttades kvällens konsert in till Konserthuset på grund av det hade utlovats dåligt väder enligt väderlekstjänsten. Ingen vill ha en fuktskada i cellon. Sådant kan framkalla sammanbrott hos ägaren. Så stampubliken finns på plats i Konserthuset, däremot syns ingen golfklubba, joggingdress eller byracka i koppel här. Synd.

Tanken är att framföra lite lättillgängligare musik. Att spela Orffs Carmina Burana i Boulognern skulle kunna medföra puttmissar från två decimeters håll för bangolfarna. Så under dirigenten Per Hammarström får publiken höra symfonikerna framföra kompositioner som är ovanligt folkliga.

De lekfulla, fågelsångsliknande flöjtdrillerna i introduktionen till Ulf Lundells ”Öppna landskap” är ljuvligt arrangerade innan stråkarna lyfter fram meloditemat.

Tre stycken på raken är skrivna av Gävlebor: Gösta Nilssons somriga Valse Boulogne hade jag verkligen viljat höra på plats i Boulognern.

Att Bo Linde spelas är lika självklart som Kalle Anka på julafton.

Men att få höra Karolina Hedlunds – fjolårsstudent från Vasas jazzlinje – ”Visa Från Höjersdal” är ett sant bevis att Gävlesymfonikerna har en fot i nutiden också. Vemodet i Hedlunds visa känns nu i slutet av sommaren, de svepande mollharmonierna doftar om löftet om en höst i antågande. Det är inte ett dugg sämre än den kände Linde. Att hälften av kvällens kompositörer är svenska är bra, vilken låtskatt vi har. ”Sjösala vals” av Evert Taube är ju definitionen av svensk sommar och symfonikerna förvaltar den väl.

Ja, det är verkligen, verkligen synd att denna lättsmälta, eminenta konsert inte kunde hållas under blå himmel i Boulognern. Publiken präglas som sagt var av de som ändå ofta går på klassiska konserter. Den symfoniska trålaren drog inte in några större mängder nya fiskar. Men två gratiskonserter återstår ute i det fria.

En bön om bättre väder för att locka ny publik är på sin plats.

Mer läsning

Annons