Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wolff – med smak från Paris

/
  • Intim. Rikard Wolffs utstrålning känns i hela lokalen, konstaterar Arbetarbladets recensent.

Annons

Om Rikard Wolff inte blivit född i Sverige och här blivit en så uppskattad skådespelare och estradör som han är, så hade han med största sannolikhet blivit det i Frankrike. För hela föreställningen ”Falling in Love Again” har ett franskt skimmer över sig.
Alla sånger får en touch av franska chansons, vare sig de i original framförts av Edith Piaf, Jacques Brel, Ella Fitzgerald, Stefan Sundström eller Karl Gerhard. Eller för all del Rikard Wolffs egna kompositioner.

Med Göran Martlings utsökta pianospel blir hela inramningen en kabarébetonad föreställning, där Wolff totalt dominerar scenen med sin karisma och absoluta närvaro. Med Linus Fellboms geniala ljusdesign får vi en smak av Olympia i Paris, där Piaf stod med endast en strålkastare lysande rakt uppifrån. Bakgrunden får ibland färg som anpassas till känslan i sångtexten, och hela tiden har man den intima förnimmelsen som om vi satt i en liten lokal. Suveränt!

Rikard Wolff lägger upp mellansnacket som en berättelse utifrån sig själv, sin uppväxt och sin karriär, ett beprövat recept gjort av många andra. Men här kryddas allt med små anekdoter om originalartisterna, eller kompositörerna, vilket ger en extra dimension. För att inte tala om Wolffs känsla för drama, när han i slutet av meningarna saktar ner tempot och sänker tonläget i sin redan djupa röst.

Sångerna har texter som berättar en historia, med allvar och eftertänksamhet. Hans främsta inspiration är franska sångerskan Barbara, och Paris är en ständigt återkommande plats i hans berättande. De egna kompositionerna rör sig i samma genre, och ”Pojken på månen” blir den sång som får de kraftigaste applåderna. Efter några extranummer avslutar Rikard Wolff det hela med den melodi som givit namn åt hela föreställningen, sittande på scenkanten. Hela hans utstrålning känns i hela lokalen. Och det går inte att bli mer intim än så.

Bodil Proos

Mer läsning

Annons