Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Någonting har hänt på museerna

/
  • SPÄNNANDE ARKITEKTUR. Det är inte bara museernas mer samtida innehåll som lockar besökare. Även själva byggnaderna är sevärdheter i sig. Som Kalmar konstmuseum (ovan)  och Moderna museets filial i Malmö (nästa sida).
  • HIPP KONSTHALL. Har det blivit hippt att gå på museum? frågar sig artikelförfattaren. En utställning som lockar ny publik till konsten i Gävle är serietecknaren Chris Ware på Konstcentrum.

Annons

Har museer och konsthallar blivit hippa?

Metro konstaterar det, i en trendspaning, och då har de ändå inte varit i Gävle, där Rolfcarlwerner bytte ut vernissagepubliken från enbart kulturtanter till kids med sin graffitikonst och Konstcentrum visar serietecknaren Chris Ware, som får ungdomar att blogga om att ett semesterbesök i Gävle är ett måste under sommaren.

När jag för ett par helger sedan, sent omsider, besökte Moderna museets utställning med Ed Ruscha, slogs jag av hur Skeppsholmen i känslan förändrats från trist institutionsö till coolt utflyktsmål, och utställningslokalerna och promenadstråken fylldes av ungdomar med hipsterbrillor i‑stället för ”the usual suspects” med svarta kulturpolokragar. En date på museum ger för övrigt en skön känsla av att vara med i en Woody Allen-film, även om man gärna slipper vibbarna av att bli lämnad för partnerns adoptivdotter.

Borta är skolårens tristessutflykter till ödsligt tomma museer, där det tog en vecka efteråt att borsta av sig historiens damm.

Ändå kostar det numera att gå på museum, om än inte i Gävle. Tänk hur mycket besökssiffrorna skulle kunna skjuta i höjden om entrén blev gratis igen. Trots att det svider i plånboken att besöka museer, har besökarna ändå ökat med knappt tio procent sedan 2007 på de museer som tidigare var gratis.

En av anledningarna till att museer har blivit trendiga är att curatorerna har blivit bättre på att fånga samtidspulsen, att hitta det som känns roligt, spännande och relevant just nu. Som utställningen med Annie Leibovitz på nyöppnade Fotografiska museet i Stockholm, som har sprängt alla förväntningar på publiktillströmning. Den som sitter vid ett middagsbord i sommar bland kulturintresserade och inte har varit på ”A photographer’s life, 1990–2005” får sitta skamset tyst.

Samma sak gäller här i Gävle, inte bara i huvudstaden. Sent på midsommarafton var jag på en fest där samtalet gled in på Rolfcarlwerners fantastiska utställning ”Katarsis Björksätra” på Länsmuseet. När jag annars tipsar om lokala konstevenemang i vänskapskretsen brukar entusiasmen inte vara översvallande, men nu går det att prata om konst utan en pinsam tystnad efteråt. Och de intressanta utställningarna fortsätter att rinna in; jag ser exempelvis fram emot Nordiska museets höstsatsning om den moderna dandyn, där sex personer ska få ge sina förslag på hur en modern dandy kan se ut.

Det är inte bara museernas innehåll som har blivit bättre på att locka besökare som annars kanske hade föredragit en biofilm eller en konsert. Själva byggnaderna blir sevärdheter i sig. Frank Gehrys titanklädda Bilbao-musuem har hunnit få 13 år på nacken, vilket har gett trenden med spektakulär museumarkitektur tid att nå Sverige, där arkitektbyråer som Tham Videgård Hansson har radat upp läckerheter som Kalmar konstmuseums svarta drakfjällslåda och Moderna museets Malmö-filials orange utropstecken.

Med snygga miljöer, fina fik och bra butiker har museerna blivit mötesplatser, ställen att träffas på en söndag eftermiddag. En fika på Konstcentrum och så slinker en utställning ner med latten.

Bildningstörsten i sig har kanske inte blivit större. Men museernas förmåga att släcka den törsten har förbättrats avsevärt.

Mer läsning

Annons