Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När jag fick en yxa i huvudet

/

På väggen ovanför mitt skrivbord har jag två författarportträtt. Den ena är en liten bröstbild av den utsökte novellisten Hedin Brú, inhandlat i H.N. Jacobsens Bókahandil i Tórshavn på Färöarna.

Annons

 

Det andra är ett ateljéfotografi föreställande Fjodor Dostojevskij. Med tanke på att författaren dog i början av 1880-talet så måste förevigandet ha skett under fotografikonstens pionjärperiod. Han sitter på en stol framför ett vackert svarvat räcke och en kolonn.

Fotot köpte jag en råkall och regnig höstdag för snart tjugo år sedan på adressen 5 Kuznechny Pereulok i St. Petersburg.

Det var Fjodor Dostojevskijs allra sista bostad. På fotografiet ser han ganska ynklig ut, och drabbad av lungsjukdom och kraftig epilepsi så gör man sig kanske inte så bra på bild.

Jag kan fortfarande se mig gå i den ekande trappuppgången där Dostojevskij så ofta var tvungen att stanna och vila. Jag kan se hans lägenhet och det bastanta skrivbordet, där enstaka manus låg utplacerade och där den stora svarta klockan stannat den 28 januari 1881, klockan 8.38.

Vill man läsa om tiden på 5 Kuznechny Pereulok i St. Petersburg så rekommenderar jag Anna Dostojevskajas bok ”Mitt liv med Dostojevskij”.

Det var ungefär hundra år senare jag läste romanen ”Brott och straff”. Eftersom min formella utbildning främst är teknisk, (järnverkets industriskola och centrala verkstadsskolan) så läste jag in några humanistiska ämnen och gav mig själv i uppgift att läsa Dostojevskijs berömda bok.

Det var som om Raskolnikov slog yxan i huvudet på mig i stället för den där pantlånerskan. Jag var helt uppslukad av romanen som innehöll allt, fastän den till det yttre kan sägas vara en dåtida deckare.

Kanske är det därför jag inte är särskilt förtjust i nutidens deckare. Jag känner på något sätt att jag redan har läst den ultimata. Jag vet att deckarförfattare är osannolikt populära, men trots att de är storsäljare över hela världen, och har gigantiskt väderspända övermagar, är deras böcker ingenting annat än en fjärt i universum i jämförelse med Fjodor Dostojevskijs ”Brott och straff”.

Boken handlar om hur personer som den unge studenten Raskolnikov anser sig kunna stå över moral och rätt. Han tycker sig ha rationella och logiska skäl för att döda en kvinna, som han inte anser vara mera än en äcklig insekt, och samtidigt tillskansa sig pengar för att kunna fortsätta sina viktiga studier.

Vid tiden för ”Brott och straff” pågick en filosofisk diskussion i Ryssland kring dessa frågor. Nihilisterna förnekade att det fanns någon objektiv moral, allmängiltiga värderingar eller etiska principer. Helt enkelt att moralen inte var någonting medfött hos människan, att Gud hade prackat den på oss. Och eftersom nihilisterna ansåg att Gud inte fanns så fanns naturligtvis heller ingen moral.

Till detta lägger Dostojevskij begreppet ”övermänniskan” som egentligen inte var uppfunnen då, utan lanserades först långt senare av den tyske filosofen Friedrich Nietzsche. Läser vi dagstidningarna i dag så ser vi att dessa övermänniskor är på frammarsch, om så bara i form av unga hänsynslösa rånare eller personer som Josef Fritzl.

Det fanns naturligtvis en anledning till att Dostojevskijs romanfigur valde att gömma just en yxa innanför rocken. Den är symbolen för det råa våldet. Allt sedan stenåldern har detta verktyg används som stridsyxa och blodet har stänkt vida omkring de vässade eggarna. Det var bara hundra år sedan vi avskaffade halshuggningen i Sverige, när Gustav Dahlman från Norberg fick ”äran” att hugga huvudet av mördaren Filip Nordlund.

Att Fjodor Dostojevskij var väl förtrogen med både brott och straff vet vi genom allt som har skrivits om honom. 1849 blev författaren dömd till döden för politisk verksamhet, men benådades strax innan bilan föll. Han fick i stället avtjäna fyra års tukthus och fem års soldattjänst i Sibirien. Detta tog han med sig som en erfarenhet in i sina spännande romaner.

Jag brukar tänka på det ibland när jag slänger en blick på det gamla fotografiet ovanför mitt skrivbord. n

Mer läsning

Annons