Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När kommer den på bio?

/

Antagligen borde jag inleda den här recensionen med något passande bibelcitat.

Annons

I Inger Edelfeldts nya roman spelar nämligen kristendom stor roll. Hon berättar om två män som talar om synd. Om skuld. Skam. Guds straff. Lidande.

Men det är lyckligtvis inte så högstämt som det låter.

Vi ska bara genom dessa personer se konsekvensen av att uppfostras i herrans tukt och förmaning.

Således mer psykologi än religion.

Kusinerna Paul och Asger har präglats av sin uppväxt i en sträng frikyrka.

Asger betraktas som avfälling, han revolterade i tonåren men arbetar numera som diakon.

Paul tillhör fortfarande de rättrogna, med kropp och själ i stärkkrage.

Männen har inte setts på åratal. Nu stöter de ihop av en slump och undan för undan avslöjas vilka människor det blivit av små gossar som lärt sig lyda auktoriteter.

”Samtal med djävulen” heter boken. Vem som är djävulen varierar, beroende på om man frågar Paul eller Asger.

Berättaren intar en liknande avslappnad inställning. En nyfiken, nästan road iakttagare. Omslaget är visserligen nattsvart men avbildar två kaffemuggar. Fika! Svensken fikar. Om det så är satan som bjuder på wienerbröden.

Männens möte sker i ett sommarhus vid havet, en sådan avskild plats som också Ingmar Bergman tyckte passade för uppgörelser med ett sorgligt familjeförflutet.

Två djupt tragiska levnads- öden skissas. Samtidigt är det något komiskt över hur Paul svettas i sin instängda ångest. Som i ett folklustspel som går farligt snett. Han drabbas av ryggskott och blir stekt knallröd av den brännande helvetessolen.

Jag vet inte riktigt varför men jag kommer att tänka på Roman Polanski som kunde vara både diabolisk och skämtsam i sina skräckfilmer. Och på Todd Solondz, självklart Todd Solondz, av ett skäl som blir uppenbart mot slutet av boken.

Nu har jag refererat till tre regissörer. Förmodligen därför att romanen ger intryck, möjligen avsiktligt, av manus – med dialog, scenanvisningar och återblickar. Inger Edelfeldt håller akademisk distans till sitt ämne, som om hon bara tänkt släppa till ett diskussionsuppslag.

Bokens plågade kusiner har skarpa konturer men någonting fattas för att göra ”Samtal med djävulen” komplett. Det skulle till exempel kunna vara Michael Nyqvist och Claes Malmberg. Eller om det är Ulf Brunnberg och Claes Månsson...

Författaren/bildkonstnären Inger Edelfeldt har sedan debuten på 1970-talet gett ut en rad hyllade romaner, ofta med särskilt känsliga människor och deras demoner i centrum. Dessutom ungdomsböcker, bilderböcker och dikter. Förra året kom ”Den manliga mystiken” – ett mindre lyckat, smått förvirrat seriealbum.

I år planerar hon att fly, skriver hon i sin blogg, och tillbringa recensionsdagen i blåbärsskogen ”fjärran från vimlets yra”.

Men den här kritiken var väl inte så farlig. Och tänk sen, om Paul och Asger blir berömda på filmduken. n

Mer läsning

Annons