Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nej, nej, nej, nej, ni betalar inte

/
  • Gnäll inte – läs på! ”Priapos trädgård” är en samtida symbol med anknytning till den omgivande trafiken, förklarar Konstcentrums Carl Bergström i ett debattinlägg i dag.

Annons

Sedan mitten av juni finns vid Trafikplats Gustavsbro i Gävle ett nytt konstverk av konstnären Ingo Vetter. Det har sedan det invigdes funnits ett stort intresse för verket och jag vill medan det är nytt passa på att berätta litet om bakgrunden till verket och hur vi arbetar med offentlig konst i Gävle.

Konsten är ett viktigt och levande inslag i Gävles offentliga miljöer. 1880 fick Gävle sin första stora skulpturdonation, Hedbergska fontänerna i Rådhusesplanaden. Under andra hälften av 1900-talet har de många donationerna från GDJ-fonden, som bildades i samband med försäljningen av Gävle-Dala Jernvägsaktiebolag, satt sin prägel på Gävles utomhusmiljöer. Kommunen har under samma period också köpt in många verk, ett flertal i samband med den skulptur- och turistvecka som anordnades 1955.

Under miljonprogrammet och åren efter tillkom flera tidstypiskt lekfulla och väl integrerade konstverk i nya bostadsområden, bland annat i Sätra och Andersberg.

Sedan åtminstone 1970-talet har Gävle arbetat efter den så kallade enprocentsregeln vilket innebär att minst en procent av byggkostnaden avsätts till konstnärlig gestaltning vid om- och nybyggnation. Enprocentsregeln är grunden för hur vi nu arbetar med offentlig konst i Gävle.

Det som beskrivits ovan tillsammans med det arbete som görs i dag för att utveckla Gävle som skulpturstad har medfört att Gävle är en av Sveriges erkänt intressantaste platser för offentlig konst, och bland annat särskilt omnämnt i kulturutredningen. På Konstcentrum anser vi att ett av de främsta målen med detta arbete är att Gävle även fortsättningsvis ska vara känt som en av Sveriges främsta platser när det kommer till offentlig konst och skulptur.

Bakgrunden till Ingo Vetters konstverk ”Priapos trädgård” är ett beslut från 1990-talet om ny konst i Gävles tre infartsrondeller. I Hemlingbyrondellen finns sedan 1999 Åsa Herrgårds konstverk ”Landmärke” och i Norra rondellen ”Det femte elementet” av Carin Ellberg sedan 2002.

Frågan om nytt konstverk i Gustavsbrorondellen har diskuterats sedan början av 2000-talet. När tekniska kontoret informerade Konstcentrum om att man i avvaktan på nytt konstverk avsåg att bygga om rondellen föreslog vi att man skulle bjuda in en konstnär att vara med i arbetsprocessen. Både i utformningen av rondellen och i planeringen av planteringarna i rondellen.

Uppdraget gick till Ingo Vetter som är konstnär och professor på Konsthögskolan, Umeå universitet.

Vid sitt första besök i Gävle upplevde Vetter staden som fylld av grönska och med vackra parker, trädgårdar och alléer, och han ville därför framhäva infarten till staden med utgångspunkt i Gävle som park- och trädgårdsstad.

Ingo Vetter kom med ett förslag som han kallade ”Priapos trädgård”. I grekisk mytologi var Priapos trädgårdens beskyddare. Att placera en herm eller staty i form av Priapos var vanligt i trädgårdar i hela Europa ända fram till 1700- och 1800-talen. Över statyn kastade man sedan röd färg.

Vetter planerade i samarbete med tekniska kontoret en arkadisk trädgård i rondellen. Valet av växter gjordes utifrån de omgivande grönområdena. I stället för att placera en traditionell priaposstaty i den anlagda trädgården valde Vetter att där placera en rosa bil. Den rosa bilen är en samtida symbol med anknytning till den omgivande trafiken och genom den rosa färgen till Carin Ellbergs konstverk ”Det femte elementet” och Erik Höglunds ”Pyloner” på Stortorget. ”Med Priapos trädgård” har Gävle fått en väktare som vakar över Gävles trädgårdsrikedom.

”Priapos trädgård” är inte finansierad med skattemedel. Tekniska kontoret har beviljats medel från privata donationsfonder av kommunstyrelsen för konstnärlig utsmyckning av rondellen. Dessa fondmedel är donerade för att användas för denna form av ändamål.

Offentlig konst upplevs inte sällan som mycket provocerande när den är ny och motsvarar inte allas bild av hur konst bör se ut.

Detta gäller för ett flertal av de större offentliga konstverken i Gävles stadsrum: Eric Grates ”Gudinna vid hyperboreiskt hav”, Erik Höglunds ”Pyloner”, Henry Moores ”Tredelad vilande figur, draperad” och Carin Ellbergs ”Det femte elementet”. Inte sällan jämförs ny offentlig konst med äldre och mer etablerade och accepterade konstnärliga uttryck som upplevs som mer allmängiltiga. Ingen konst är helt tidlös och innebörden i begrepp som klassisk och stilfull varierar stort sett ur ett längre tidsperspektiv.

Gävle har sedan tidigare utmärkt sig för sina modiga och framsynta val av konstnärer för nya verk för offentliga miljöer och i detta sammanhang är Ingo Vetters verk ”Priapos trädgård” ett välkommet nytt inslag och komplement.

”Priapos trädgård” är ett konceptuellt verk där bakgrunden till verket är viktig för förståelsen av det. Konstcentrum gav i samband med invigningen av konstverket ut en broschyr om ”Priapos trädgård” som ger en utförlig bakgrund till verket och jag rekommenderar alla att ta del av den. Finns även som pdf på Konstcentrums hemsida.

Att offentlig konst rör upp känslor är inte ovanligt. Inte heller att den efter en tid blir ett självklart och uppskattat inslag i den offentliga miljön. På Konstcentrum är vi glada och stolta över att Gävle med Ingo Vetters verk har fått ett nytt konstverk av internationell kvalitet och vi hoppas att det med tiden kommer att bli lika uppskattat som de övriga offentliga konstverken i Gävles utemiljöer.

Carl Bergström

konstsekreterare på Konstcentrum och projektledare för "Priapos trädgård"

Mer läsning

Annons