Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ni borde vara glada för att vi finns

Varför gick det som det gick?
Mats Öström pekade härom dagen på några orsaker till Gävles misslyckande i kulturhuvudstadskampen. Säkert har han rätt.

Annons

Gävle kom in sent i tävlingen och hade inte den tid som behövs att förbereda sig ordentligt. Gävle satsade mindre med pengar än de andra kandidatstäderna. Gävle hade problem med att förankra idén.

Den vildsinta debatten i Gävle missgynnade oss också, hävdar Öström och kommunalrådet Carina Blank. Om de har rätt i det blir jag allvarligt bekymrad för EU. Hur ytlig får man bli och hur skrajsen för opposition?

De två städer som gick vidare, Lund och Umeå, påstås ha vunnit ett större folkligt stöd för kulturhuvudstadsidén.

Ursäkta mig, men det där har jag svårt att tro på. Åtminstone i fallet Lund som jag råkar känna till en smula.

Lund har ingen egen dagstidning – i detta är denna medelstora stad (över hundra tusen invånare) faktiskt unik – utan tilldelas några dagliga ”bonnsidor” i malmötidningen Sydsvenskan. Granskningen av Lunds kommun blir på så sätt något rumphuggen och ett antal stora frågor passerar offentligheten förbi.

Lund presenterade sin kulturhuvudstadsvision i en gratistidning. Efter den har det inte varit mycket väsen i kommunen, vare sig jubel eller skrän. Mina vänner, både jämnåriga (övre medelålders) och yngre, vet inte mycket mer än att Lund tänker kandidera och det skrattar de åt. Lund har ett universitet men ingen teater och inget konserthus och ganska magert kulturutbud, säger de.

Lund må ha gjort en ansökan som övertygade juryn, men folkligt förankad – ånej.

Däremot finns i Lund viss självtillräcklighet. På den punkten skiljer sig kommunen från Gävle som, det är min erfarenhet, snarare saknar självförtroende. (När jag flyttade till Gävle för drygt tjugo år sen fick jag flera gånger frågan: ”Men varför flyttar du hit? Har du släkt här?” Som om det var en orimlig tanke att jag kunde välja Gävle bara för jobbet eller rentav för dess egen skull.)

Gävle har två dagstidningar med aktiva och närvarande kultursidor. Men tro inte att våra kulturhuvudstadsgeneraler såg på det som en kvalitet, en fördel för staden. I den stora ansökan räknar de med tv som ”kulturaktör” men inte med dagstidningarna, vi finns inte.

Utan självförhävelse, allt vi gör är visst inte lysande, vill jag hävda att Gävle borde framhållit en livlig debatt som en fördel för kommunen. Ett tecken på att demokratin hålls vid liv.

Mer läsning

Annons