Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu får du ge dig, Stisse!

/
  • Det schyssta laget. Gefle IF Fotboll ställer upp på kulturen.  I lördags medverkade ungdomslagsspelare i en bolltecknings-performance, arrangerad av Konstcentrum, utanför Silvanum. Så här såg det ut när spelarna lät sina bollkonster – med fotbollar doppade i blå färg – bilda mönster! Sporten som affärsområde känns lyckligt långt borta.

Annons

Ytor för sponsorverksamhet och försäljning.

Vet ni vad det är?

Det är öl.

Det är öldrickande kamouflerat till finanssvenska.

Hymla skulle man också kunna översätta med.

En framtida utveckling kräver ”ytor för sponsorverksamhet och försäljningsmöjligheter” skriver sportjournalisten Stisse Åberg, Arbetarbladets sportchef, i en krönika (31/8).

Ja, det är sant. Han uttrycker sig så.

Som folk gör i finansvärlden.

”Gefle IF behöver en anläggning där man kan jobba med att växa ekonomiskt”, skriver Stisse Åberg.

Krönikan är ännu ett av hans inlägg på temat riv i natt. Riv Strömvallens läktare. Rasera svensk kulturhistoria. Kör över eventuell byggnadsminnesförklaring.

För ingenting får stå i vägen för Firma Gefle IF Fotboll. Menar Stisse Åberg.

Så vitt jag vet representerar han ingen företagarorganisation. Men det låter ju så.

Jag begriper att GIF behöver pengar. Till en bättre arena till exempel.

En bättre arena har hittills också tyckts vara målet för Stisse Åberg och de andra läktarhuliganerna på rivningsbänken.

Men när det nu visar sig att Gävle kommun skissar på ett eget förslag till just detta, en bättre arena – så är det inte heller bra tydligen.

Nej, bara Fastpartners storhetsgalna förslag duger åt Åberg.

Det är lysande att sportjournalistiken numera intresserar sig för politik och ekonomi, skriver om annat än hundradelar, måljubel och baklår.

Men har något egentligen hänt – om sportjournalisterna bara fortsätter att heja på?

Istället för att heja på sina favoritlag, så hejar man numera på sina favoritbolag.

Och tillägnar sig obekymrat vokabulären från styrelserummen.

Allt vanligare ord på sportsidorna: kontrakt, summor, investeringar.

Fotbollsplan heter det inte. Det heter anläggning. Det heter ”verksamhet” och ”växa ekonomiskt”.

Vinster och förluster avser inte självklart idrottsliga prestationer.

Ja ja. Jag vet. Toppidrottens villkor i dag. Smörja företagskunder, snickra sponsoravtal, köpa spelare. Men hur långt ska det gå?

Behrn Arena i Örebro är sån där modernitet som varje allsvensk stad borde ha, avslutar Åberg sina ekonominyheter.

Eyravallens gamla läktare, byggd ungefär samtidigt med Strömvallen, är riven, konstaterar han. Som om det vore en förebild.

Men Stisse, vi gör inte vågen.

Att andra sporthistoriska platser försvunnit är inget argument för att riva läktaren i Gävle. Tvärtom. Åtminstone något måste bevaras. Varför inte i Gävle? Hur själviska ska vi vara egentligen?

Att det varit så tyst om Strömvallen har oroat mig.

Det kan vara ett dåligt tecken, eller ett gott.

Riv-i-nattarna verkar också nervösa.

Nu passar de på att höja rösten, nu när det har gått jämförelsevis bra för GIF (på fotbollsplanen, bäst att tillägga). Investeringsobjektet (fotbollsklubben) har ökat i värde.

Fast varumärkesexperter skulle kanske säga att GIF:s främsta tillgång inte sitter i spekulation i lönsamma ölställen.

Tänk om framtidens sponsorer tycker att värden faktiskt kan mätas på andra sätt än i pengar!

Tänk om de föredrar kravmärkt fotboll!

Jag tror att succébacken Daniel Theorin är en profet.

Theorin nickar mot konstgräset och förklarar Gefle IF:s framgångar (på planen, på planen), i ett tv-inslag häromkvällen:

”Det är inte plånboken som spelar här”.

Mer läsning

Annons