Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu vet jag bättre om SD:s tossigheter

Annons

Ett högljutt kackel uppstod i sociala medier efter Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Det sista jag läste på valnatten, innan jag försvann under täcket, var att vi Facebook-kompisar inte ska glömma att ställa om klockan till medeltid.

Enligt Kübler Ross sorgtrappa i fem steg, följs förnekelse och ilska av förhandling, och det är den fasen vi är inne i nu, ett par månader efter valet. Deras väljare är inte främlingsfientliga, de är bara trötta på etablissemanget! De är rädda för globaliseringen! De är bara …

Nej, sa Daniel Poohl, chefredaktör för tidskriften Expo, när han i veckan föreläste på Konstcentrum i anslutning till utställningen ”Allt för alla”. Om man ser på forskning i länder som Frankrike och England om deras högerextrema partier och deras väljare, finns det bara en faktor som alla väljarna har gemensamt: främlingsfientligheten.

När jag läser om min egen recension av boken ”Fult folk”, där författarna har intervjuat Sverigedemokraternas väljare, märker jag hur gärna jag själv också vill att en röst på Sverigedemokraterna ska handla om andra faktorer.

Men Sverigedemokraternas raison d’être är främlingsfientligheten, rädslan för att beblanda kulturer, och utifrån den frågan vinner de sina röster.

Paradoxalt nog minskar främlingsfientligheten i Sverige, berättar Daniel Poohl. Det är inte så att åsikterna är nya för SD:s väljare, bara det att de låtit invandrings- och asylfrågan bli en viktigare prioritet än, säg, skattetrycket. Färre är främlingsfientliga, men för de som fortfarande är det har främlingsfientligheten blivit viktigare.

I Daniel Poohl har SD en svår motståndare. Han berättar analytiskt, korrekt och utan emotionell överkokning om partiet, och endast ett knappt märkbart höjt ögonbryn skvallrar om vad han tycker om tossigheterna. Han sticker med kirurgisk precision. Men inte bara mot Sverigedemokraterna. Han sticker också mot de illusioner som finns hos dem som inte röstade på SD. Illusionerna om att SD bara är en parentes i Sverige, ett land som inte är som andra länder.

Mer läsning

Annons