Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NY BOK: Alice Munro väcker sina döda

/
  • Alice Munro, född Laidlaw 1931, i en släkt som utvandrade från Skottland till Kanada.

Om någon kan väcka döda, så är det nobelpristagaren Alice Munro. Hennes på svenska nyutkomna bok "Utsikten från Castle Rock" är en levande släktkrönika med filmisk skärpa.

Annons

När Alice Munro sätter blicken i någon som levde för två hundra år sedan, tycker man nästan att personen borde känna det. Sökljuset tränger rakt genom tiden.

Alice Munro skriver berättelser som återuppfinner människor. Utifrån inskriptionen på en gravsten, namnet i en passagerarlista, efterlämnade brev. Hennes arbete är mycket likt den populära hobbyn släktforskning. Men resultatet ett annat.

Bland Alice Munros egna förfäder finns den skotska släkten Laidlaw.

Den 4 juni 1818 stiger sex familjemedlemmar Laidlaw på fartyget som ska föra dem till Amerika där ”var man sitter på ett stycke mark, och till och med tiggarna åker runt i vagn”. Skildringen av resan är som en filmsekvens som framkallats och befunnits underbart välbevarad.

Människorna på däck badar i ljus. Ynglingen Walter Laidlaw har funnit sig ett hörn, där han ostörd kan sitta och pränta dagboksanteckningar. Svägerskan Agnes är gravid och föder en dotter ombord men detta faktum ägnas inte fler rader än synen av ett stim tumlare. Kroppen av ett barn som dött har nyligen slängts överbord ”insydd i ett stycke segelduk och med ett stort stycke kol vid fötterna”.

Walter gör bekantskap med en lungsjuk flicka från första klass. En ödesmättad Titanic-känsla är ur läsarperspektiv oundviklig.

Skildringen av överresan är ett centralt kapitel i Alice Munros nya bok ”Utsikten från Castle Rock”. Båtens destination är inte USA utan det Kanada som ättlingen Alice Munro, född Laidlaw, senare växer upp i. Hon fick nobelpriset 2013 för sin mästerliga novellkonst som ofta har självbiografiska inslag.

I novellsamlingen ”Brinnande livet” publicerade Alice Munro fyra mer personliga texter, ett slags minnesbilder från barndomens dammiga landsbygd. ”Utsikten från Castle Rock” (kom i original 2006) bärs av liknande uppriktighet, författaren är närvarande, redovisar sina källor och talar om när hon börjar fantisera. Om hur snåla eller rädda eller vidskepliga människorna var. Hur de timrade sitt första hus, varför en syster flyttade in hos sin bror. Varför Alice Munros mormor aldrig gifte sig med mannen hon älskade.

Jag kan ha blandat ihop några personer. Det blir komplicerat när man ska försöka föreställa sig släktled och dubbelkusiner. Författaren går tillbaka till sin farfars farfars farfar och framåt till sitt eget äktenskap. Hon får ett oroande sjukdomsbesked, blir besatt av kyrkogårdar, gravstenar och tidens gång.

”Utsikten från Castle Rock” är inte i vanlig mening noveller. Även om novellkonsten finns, gömd i ett vindlande broderat släktträd. Varje släktforskare drömmer nog om att komma just så här långt, få kött på de torkade benen.

Alice Munro intresserar sig också för landskapets former. I detta finns spår. Mark har röjts – för att kanske åter slumma igen. Grus har lämnat gropar som blivit till sjöar, nya grödor har förändrat växtlighet och djurliv, syrenhäckar står ensamma kvar sedan husen vittrat sönder.

Författaren är både kartläggare och uppfinningsrik kartritare när hon fyller ut de vita fläckarna. En undermedveten undran tycks vara om lusten till skrivandet och till skrönorna gått som ett arv mellan generationerna.

Även i kartläggningen av Alice Munros författarskap är ”Utsikten från Castle Rock” omistlig.

Mer läsning

Annons