Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny bok: "Än i dag finns romska kvarter där varenda kvinna är steriliserad"

/
  • En kvinna i staden Ústí nad Labem protesterar 1999 mot bygget av en mur som avskiljer den romska befolkningen från det övriga samhället.
  • Journalisten Hynek Pallas utkommer i dagarna med reportageboken
  • En romsk flicka i staden Velke Hamry i Tjeckien, nordöst om Prag.

Hynek Pallas redogör för systematiska övergrepp mot de tjeckiska romerna. Boken är en bedrift, anser vår recensent Rasmus Landström som dessutom tvingas ändra en del av sin världsbild.

Annons

Jag har alltid tänkt på Tjeckien som dissidenternas land. Nationen där den lilla människan har en viktig roll. Nyligen var jag i Prag och det är en stad som nästan tycks andas genom sin motståndsrörelse. I vartenda gathörn finns något som påminner om 1968, Charta 77 och Sammetsrevolutionen.

Tjeckien är det lite lågmälda landet som drömde om ”socialism med ett mänskligt ansikte” under sovjetockupationen och som efter murens fall styrdes av en människorättsaktivist (Vaclav Havel). Så ser också den vedertagna bilden ut. Men när jag läser Hynek Pallas ”Oanpassbara medborgare. Historien om förföljelsen av de tjeckiska romerna” inser jag att jag måste revidera min bild.

Först lite fakta: det bor 10 miljoner människor i Tjeckien. 250 000 av dessa är romer. Av dom lever 100 000 i fattigdom och 60 procent är arbetslösa.

Enligt en nyligen gjord Eurobarometermätning är Tjeckien, tillsammans med Slovakien, det sämsta europeiska landet att vara rom i. Alltså: sämre än Rumänien och sämre än Ungern. Pallas, som till vardags är filmkritiker på DN, har ägnat en stor del av sitt liv åt romernas situation. Hans ”Oanpassbara medborgare” är en mix av historieskrivning och reportage och den bild den målar upp är kolsvart.

En av Pallas teser är att anti-ziganismen i Tjeckien varit konstant men att den tagit sig olika uttryck. Detta i polemik mot alla som menar att romerna hade det bättre under kommunistdiktaturen.

Redan på 1950-talet pekades ”zigenarfrågan” ut som ett centralt problem i nationen. Då handlade det om att folkgruppen förde en ”osocialistisk livsstil”, vilket gjorde att staten såg sig tvungen att omhänderta barn, tvångsförflytta familjer och förbjuda romani.

På 1960-talet lade man till ytterligare en ingrediens i assimilationspolitiken: tvångssteriliseringar. Avsnittet om det är ett av bokens mest gripande. Än i dag finns det romska kvarter där varenda kvinna är steriliserad. Övergreppen pågick långt in på 1980-talet.

”Oanpassbara medborgare” är en bok som spänner en båge över hela det tjeckiska 1900-talet. Från den första republiken, via de 40 åren av diktatur till det postkommunistiska Tjecken. Det är en märkvärdig bedrift på bara 330 sidor.

Och även om Pallas brinnande antikommunism emellanåt får honom att sväva ut i långa tirader om ”socialismens omöjlighet” är det en nyanserad bok i stort. Pallas kan se att kommunistregimen förbättrade de sanitära förhållandena och arbetssituationen för romerna, och han visar en viss förståelse för att många romer längtar tillbaka till 1980-talet. En tid då de hade jobb på fabriken. Samtidigt, påpekar han, var romsk kultur förbjuden.

I slutet av ”Oanpassbara medborgare” visar Pallas hur förtrycket visserligen inte längre orkestreras statligt men ändå lever kvar. Där ägnar han ett långt stycke åt hur skolsystemet fortsätter förpassa romer till utanförskap – ofta genom att barnen placeras på särskolor. Något som man började göra redan på 1950-talet då man upptäckte att det var ett effektivt sätt att stänga ute romer från högre utbildning.

Så sent som 1988 gick 59 000 romska barn på särskolor vilket är hälften av alla romska barn. Antalet barn som sätts på särskola idag har visserligen minskat något, men andelen romska barn har snarare ökat.

Detta är en förskräcklig bild av hur en inhuman praktik kan leva vidare av sig själv. Men det är också en bild av hur Tjeckiens dissidentrörelse (med några undantag) haft en vit fläck i sin människorättskamp. Den lilla människan har i praktiken varit den lilla vita människan.

Mer läsning

Annons