Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NY BOK: År 2046 – och Sverige har infört raslagar

/
  • Camilla Sten studerar psykologi i Uppsala och författardebuterar med en roman om en skrämmande svensk framtid.

Annons

Det är efter katastrofen i Camilla Stens debutroman ”En annan gryning”.

Inte en kärnvapenkatastrof eller en klimatkatastrof. Utan katastrofen när ett rasistiskt parti kommit till makten.

Människor av klass E har restriktioner vad gäller sjukvård, tandvård, skola, bostad, försörjningsstöd, pension. Detta enligt förordningen om tillgång till välfärd. En lagändring införd i Sverige år 2030.

Invånarna klassas efter sin biologiska härkomst. Klass C: En förälder svenskfödd. Begränsad tillgång till sjukvård. Om du inte kan betala.

Alla har inopererade id-chip i detta kontrollsamhälle, förorterna är förlorade ruinstäder, luften tjock av föroreningar, regimen kontrollerar media – Aftonbladet publicerar käcka tips om vad man kan göra för att bli lika fräsch och snygg som en A-klassare.

Camilla Stens dystopi liknar många andra grå framtidsskildringar där storebror ser dig, polisen kontrollerar, människor sorteras. Vi känner igen oss från Orwell, Boye, Huxley, Ishiguro. Vintrarna har blivit kallare, rädslan råder. Men Sten ger sin berättelse en realpolitisk bakgrund – det rasistiska partiet har fått makten genom demokratiska val. Den här framtiden, det här klassamhället, är nära.

Det finns heller inget hjältemodigt över den trasig gerillagrupp som opererar i Stockholm. En ynklig skvätt av motstånd. De sprider flygblad och hackar bloggar men beskylls av staten för att planera extrema bombattentat.

22-åriga Isa har klippt kontakten med sin privilegierade familj. Hon delar en sunkig lägenhet med klimatflyktingen Sumita, klass E. I gruppen finns också arbetskamraten Levi, studenten Alva och det sorgsna datageniet Fabian. Fabian har ersatt sin älskade döda hustru med en naturtrogen konstgjord kopia som sover vid hans sida, de hade inte råd med en njurtransplantation.

Isa är berättarjag men tillknäppt om sin egen bakgrund. Medlemmarna är alla lika tärda och plågade. Förtrycket har nått långt. Året är 2046. Man har uppkoppling via sina glasögon var som helst; kommunikation och propagandamaskinens webbsidor projiceras som tredimensionella bilder. Via Fabians säkra linje får Isa plötsligt kontakt med någon som kallar sig ”Anarkisten”. Som påstår sig ha bevis för att valet -34 var riggat. Det är nu eller aldrig som gäller för aktion.

”En annan gryning” placerar sig i skiten. Där vi riskerar att hamna. Den här sortens science fiction är långt från blänkande rymdskeppspaneler och artificiell intelligens. Isa och Sumita blir efterlysta och tvingas gömma sig i en källare i ruinstaden Tensta där trasproletariatets eldar brinner i natten.

Camilla Sten skapar en tät, trovärdig miljö. Romanens styrka är beskrivningen av sönderfall, gestaltningen av total hopplöshet. Hur det segregerade samhället urholkar människan. Här får vi får möta spillrorna.

Som berättare bärs författaren inte av samma självklarhet. Händelsekedjan tuggar på, språkligt energifattig, utstyrd med vissa actionmoment.

”En annan gryning” är aktuell – och detta utan att bli pamflettartad. Framtidsskildringar brukar som regel säga mest om den tid vari de skrivs. Camilla Stens bok skulle också kunna läsas som uttryck för en ung generations oro eller ännu värre uppgivenhet.

Men romanen förlorar lite av sin skärpa på Isas mångordiga och enahanda redogörelse.

Mer läsning

Annons