Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NY BOK: Brutalt kul men ack så bitter

/
  • Jamaica Kincaid heter egentligen  Elaine Potter Richardsson och började som skribent på The New Yorker.

Jamaica Kincaid skriver poetiskt och med underbar humor om ett vedervärdigt äktenskap. Om texten bara inte vore så bitter, önskar sig vår recensent Filippa Pierrou.

Annons

Med en bitter humor som får en grapefrukt att smaka sött, skriver Jamaica Kincaid om ett äktenskap i upplösning.

Frånvaron av punkter i det poetiska tankeflödet gör texten till en enda lång upplevelse. Här finns Mrs Sweet som är gift med Mr Sweet, de har en son, Heracles och en dotter, Persephone och ett fint hus i ett litet samhälle i New England. Men lyckan är frånvarande, åtminstone för Mr Sweet.

Det är Mrs Sweets röst som leder oss genom historien och de andra i familjen får genom henne en röst. Boken börjar med att beskriva en granne som ligger död i en kista och Kincaid ger på så sätt en föraning om vad som komma skall.

Mrs Sweet vet att formulera Mr Sweets tankar och känslor. Det blir en lämnad hustrus text om sin man och texten är inte nådig. Mr Sweet hatar den avskyvärda människan hon är, som kom dit med en bananbåt och vet inte att uppföra sig. Han önskar att hon var död. Han älskar henne inte nu och genom nuet ser Mrs Sweet att han inte heller älskade henne då.

På många sätt är det Mr Sweets bok, det är han som får störst utrymme trots att han är den mest osympatiska (han är helt odrägligt egotrippad för att vara korrekt). Unge Heracles är mammas gosse och en hjälte som inte kan sitta still. Mr Sweet har inget till övers för sin fru och inte heller för sin son som inte på något vis liknar honom själv. Dottern har han gömt i sin innerficka så att hans fru inte ska komma åt henne. Mr Sweet träffar en annan kvinna som är helt annorlunda; “som är ung och vacker och och kan föda barn som är vackra och rara till sin natur precis som jag.”, säger Mr Sweet till Mrs Sweet. I kärleken ingår även hatet, tänker Mrs Sweet för sig själv och intalar sig att hennes man verkligen måste älska henne oerhört mycket.

Jamaica Kincaid är född 1949 och hennes egentliga namn är Elaine Potter Richardsson. Hon växte upp under fattiga förhållanden på den karibiska ön Antigua med sin mor och styvfar. I tidiga år jobbade hon som skribent på The New Yorker och hennes första roman “På flodens botten” gavs ut 1983. Sedan dess har hon givit ut tio böcker i olika genrer. Kincaid var tidigare gift med Allen Shawn, som är kompositör precis som romanens Mr Sweet.

“Se Nu Då” rör sig precis som titeln berättar, fram och tillbaka i tiden mellan det förflutna och det närvarande och försöker få syn på det som bara kan ses efteråt, genom ett nu. Mrs Sweet har alltid trott att hennes man älskat henne och blir nästan förvånad när han lämnar henne. “Men livet, det verkliga livet, hur ett liv vecklar ut sig, blir aldrig som man föreställt sig.” säger Mrs Sweet till sig själv.

När tid finns sitter Mrs Sweet på sitt kontor och skriver, något hennes familj och framförallt hennes man inte tycker om. Själv sitter han i ett rum ovanför garaget och komponerar klassisk musik. Och aldrig mötas de två. Romanen handlar just om icke-mötet och om sorgen över att inte bli älskad som den man är.

Jag önskar att den brutala träffsäkra humorn hade fått ta ännu större plats, det absurda som gör att allting hemskt blir fantastiskt. Jamaica Kincaid har en fingertoppskänsla att hitta orden och kunskapen att sätta ihop dem på ett unikt sätt, där de humoristiska konstaterande orden vävs med poetiska rader.

Men jag har svårt för bitterheten som skiner igenom och ibland lägger sig som ett tak över texten vilket gör att den aldrig riktigt lyfter. Och den skulle kunna flyga långt.

Mer läsning

Annons