Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny bok: Debutroman med fantastiska förutsättningar, från dödsdömda trakter

/
  • Lina Josefina Lindqvist från Umeå romandebuterar med

Annons

Arten människa som häckar på ön är inte viktigare varelser än skarven. Fåglarna tar stor plats i Lina Josefina Lindqvists debutroman ”Skarv”. Även inomhus. I turisthotellets reception breder ett uppstoppat djur ut sina vingar.

Lindqvist gestaltar en karg miljö. En liten fjärilsformad ö i norr, en kartprick bortom polcirkeln. Ett paradis för fågelskådare medan de fastboende hukar vindpinade. Kaviarfabriken är nedlagd, allt fler hus står tomma, uppätna av fukten.

Till invånarna hör vildkatterna som förökar sig så till en grad att det utfärdas ett kastreringsupprop.

Den unga kvinnan Maren ömmar för katterna. Hon matar dem, låter dem ohämmat kissa ner den släktgård som blivit ett ödehus.

Maren jobbar på hotellet, längtar ut till världens storstäder, vandrar ön som ett djur i en bur, tänder en ny cigarrett.

Hon är centrum i romanen där en allvetande berättare registrerar hennes rörelser och tankar. Här finns också den oberäkneliga brodern Finn, en letargisk arbetslös mor, en väninna som sviker, en återvändande barndomsvän – och hotellgästerna. Däribland en åldrig, kattälskande amerikan och hans otaliga resväskor som visar sig innehålla ting från hans barndom, minnen i fysisk form – typ en död mammas parfymflaska.

Just denna korta ”sommar” som romanen skildrar ska en konstnärlig installation invigas, till åminnelse av de många kvinnor som en gång brändes till döds på ön när häxjakten pågick som värst.

”Skarv” har flera sådana långsökta anspelningar, utan att de egentligen används annat än som bakgrund till den osaliga anden Marens irranden. Livet hägrar någon annanstans utan att hon lyckas ta tag i det. Som om ödsligheten vore hennes öde.

Titeln kan också sägas syfta på andra skarvar. De fogar som håller ihop tillvaron eller hjärnhalvorna eller den diffusa gränsen vid horisonten mellan himmel och hav. Skarven mellan världarna är en biltunnelförbindelse till fastlandet. Det finns också länkarna till historien. Och skarven mellan natt och dag. Men så här långt norrut är dygnet förvillande. Halva året sover man i dagsljus, halva året lever man i mörker. Skarven blir kanske för stor för att kunna sys ihop. Är det detta som drabbar Maren?

Det här är verkligen en litterär bild som borde kunna fungera. Samtidigt är det ett problem att författaren inte drar ihop sömmarna i sin berättelse. Maren och miljön porträtteras individuellt. Man får ingen hjälp att förstå sig på den unga kvinnans inkonsekventa beteende. Naturen är det enda som lever, men i evig dvala.

Lina Josefina Lindqvists språk är långt ifrån fattigt, dock torrt med sina beskrivningar staplade i osköna sjok. Här och var korrekturfel. ”Skarv” har sammanfattningsvis fantastiska förutsättningar men saknar en sträng redaktör.

Kanske har hen abdikerat inför det storslaget exotiska i en debutroman från norr.

Dödsdömda trakter har åtminstone fått en ny attraktionskraft i litteraturen.

Mer läsning

Annons