Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NY BOK: Gudomligt vackert om småstadsliv

/
  • President Obamas favoritförfattare Marilynne Robinson skriver om småstadsliv och belyser teologiska spetsfundigheter.

Annons

Lila är en kringvandrande säsongsarbetare i dammig klänning. Det kunde ha varit värre. Hon blev bortrövad som barn, från verandan på ett ruckel där de vuxna söp och slogs. Hemlösa kvinnan Doll gjorde en välgärning när hon tog Lila med sig längs vägarna i 1920-talets USA.

De är fattiga och rotlösa och kedjade av sin hemlighet. Dubbelt utanför samhället. Men de lever sina liv så gott det går.

I romanen ”Lila” tecknas porträttet av en människa som inte strävar efter mer än hon behöver för dagen, en människa som inte klagar över sin lott, en människa som förundras över skapelsen.

En behaglig person i kristenhetens ögon. Någon kyrka har Lila dock aldrig varit in i. Men så kommer hon till en småstad med det bibliska namnet Gilead och får en vän i prästen, en äldre änkling. De två närmar sig varandra med försiktig respekt; godhet av naturen möter budordens skola.

”Lila” är författaren Marilynne Robinsons tredje Gilead-skildring. Först kom ”Gilead” (2004) där den 70-åriga prästen ger sin historia, sedan ”Home” (2008) med fokus på en grannfamilj. Nu får Lilas uppdykande en bakgrund. Robinson låter berättelserna breda ut sig och växa ihop.

Jag har bara läst på svenska nyutkomna ”Lila”. Och ändå en fjärdedel av Marilynne Robinsons författarskap. Hon publicerar sig sparsamt. Talas dock om som Nobelpriskandidat (även om oddsen brukar vara ungefär desamma som Bob Dylans).

Det är en mycket mild och eftertänksam roman. Lila har legat på fälten och tittat upp mot himlen och grubblat över människans ensamhet och existensens mysterium. Inne i prästgården får hon istället söka i evangelierna efter svar.

Den teologiska förfiningen med referenser till religiösa tänkare når mig i och för sig dåligt. Författarens utgångspunkt känns mycket främmande. Men Lilas okonstlade utforskande av tillvaron äger en spänning och stor poetisk skönhet. Det är inramat av ikoniska, stillastående landsbygdsmiljöer och av andra människoöden återgivna som bibliska liknelser.

I huset i Gilead omges Lila av frid, med fladdrande gardiner och pelargoner. Trots det har hon behållit Dolls vassa kniv, den som krävdes för överlevnaden längs vägarna. Lila är inte övertygad om att hon förtjänat denna nåd.

Som läsare återvänder jag gärna till Gilead för att få veta om Lila vågar förtrösta i Robinsons allsmäktiga gud. Men det lär tidigast bli 2018 med tanke på författarens tidigare utgivningstakt och omsorg i skapandet. Och kanske är det trots allt bättre att det slutar i en fråga.

Mer läsning

Annons