Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny bok: Hemma hos människosmugglaren – reportaget får läsaren att kallsvettas

/

Frilansjournalisten Emanuel Sida har skrivit en reportagebok som får vår recensent att kallsvettas. Under krig havererar moralen, konstaterar Rasmus Landström efter att ha läst berättelsen om den syriska människosmugglaren Saif.

Annons

Förra året kom en bok som troligen kommer att betraktas som vår tids stora krigsreportage. Den var skriven av författaren Samar Yazbek och hade en titel som genialt sammanfattade tillståndet i Syrien: ”Resa in i tomheten”.

Tomheten, skrev Yazbek, är det som göder kriget. Tomheten i blicken på unga pojkar som förlorat sina familjer. Den religiösa självmordstomheten hos de skäggiga män som betraktar döden som vägen till livet. Tomheten i Assads hatiska, auktoritära styre.

Denna tomhet är det centrum som gör att kriget bara fortsätter och fortsätter.

Yazbeks metafor var en beskrivning av hur moral, ideologier och övertygelser faller samman som korthus under krig. Jag kommer att tänka på den flera gånger när jag läser en nyutkommen reportagebok från krigets Syrien. Den är skriven av Emanuel Sidea, har titeln ”Mannen från Harem” och handlar om Saif som jobbar som människosmugglare.

Vid ett tillfälle beskriver Saif hur han upplever jihadisterna han skeppar över: ”de är som skal, tomma och utan innehåll. De har upphört att känna: de är mitt uppe i ett rus av radikal tro.” Vid ett annat tillfälle kallar Saif dem för ”döda människor, iklädda levandes kroppar”.

När Sidea frågar vad man borde göra åt dem rycker Saif på axlarna. ”De behöver en joint eller en kvinna. Eller kanske både och”. På så sätt påminner han om att det kan finnas humor och värme, även när det är som mörkast.

Emanuel Sidea är till vardags frilansjournalist för en rad olika tidningar. För några år sedan skrev han en bok om eurokrisen sedd från vanliga människors synvinkel. I sin andra bok har han valt att fokusera på vanliga människor i krigets Syrien. Bokens frågeställning är: vad gör man för att kunna stanna kvar i sitt hemland när det blir krig? Det är ett fascinerande och välskrivet reportage.

Harem ligger i norra Syrien på gränsen till Turkiet. Där gick Saif arbetslös med en familj att försörja. När en kusin ringde och frågade om han ville hjälpa några saudier till fronten tackade han ja direkt. Männen skulle ju slåss mot regimen. När de dessutom stack ner en sedelbunt i fickan på Saif var det win-win – Saif blev människosmugglare. Sidea påminner om att ända fram till 2013 var alla positiva till att utländska soldater kom och hjälpte till att slåss mot regeringstrupperna.

Men så gick åren och kriget fortsatte. På tv flimrade bilder av korsfästa soldater och halshuggna hjälparbetare. Nu talade alla om ISIS – samma grupp som blivit Saifs uppdragsgivare. Till en början hade Saif sett sig som en del av kampen. Men nu började han mer och mer betrakta sig som en cynisk affärsman. Efter tag tog alltfler vänner avstånd och familjen bad honom sluta. Men Saif var fast, beroende av pengarna. Under 2015 smugglade Saif kvinnor i niqab på väg att spränga sig själva.

”Mannen från Harem” är en bok som dokumenterar en människas sönderfall. Sidea gestaltar skickligt utvecklingen: i början ser sig Saif som en frihetshjälte, mot slutet jämför han sig med Dr. Faust. ”Jag gör det onda av en god anledning” upprepar han . ”Jag har i alla fall ett gott hjärta”. Hela tiden är målet att starta upp ett nytt liv någon annanstans.

I slutet av boken kidnappas Saifs lillebror och en lösensumma på 50 000 dollar krävs. Saif blir förtvivlad – det är ju alla hans besparingar. Men hans mamma skriker på honom: detta är ditt fel! Saif överlämnar pengarna. Slutligen konstaterar han att han har skeppat över 500 jihadister till ingen nytta.

Så slutar boken precis som Yazbeks, med en resa in i tomheten. Som läsare sitter man och kallsvettas med moraliska dilemman ringandes i öronen.

Mer läsning

Annons