Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NY BOK: Ingen dålig läkarroman!

/
  • Annika Paldanius författardebuterar med en stark och viktig sjukhusberättelse.

Annika Paldanius romandebuterar med en stark och viktig sjukhusberättelse, konstaterar vår recensent Dan Sjögren. Han tycker boken borde bli obligatorisk läsning på läkarutbildningen.

Annons

Hanna, i Annika Paldanius debutroman "Jag vet allt det här", går sjätte terminen på sin läkarutbildning och får lära sig att till varje pris bota sjuka. Vårt yrke, tänker hon, utgår tydligen från att "livet är något bra". Men hur vet man det? Ungefär på det viset blandar Hanna medicinska och existentiella resonemang.

Vi får följa henne under det år hon praktiserar på olika avdelningar. Hon berättar om behandlingen av lungtumörer, hjärtinfarkter, narkos, leverskador, reumatism, infektioner, leukemi, fingerkramp osv.

Hanna lever studentliv och har två mycket nära vänner, Anna och Filippa, de tre talar om sig själva som amasoner. Men så blir Filippa djupt deprimerad, Anna får stora besvär av sin astma och Hanna själv måste opereras för ett hjärtfel.

Paldanius lyfter in läkarsvadan också i livet utanför sjukhuset. Dyker det upp en kille granskar Hanna honom med sin läkarblick: för lite underhudsfett, noterar hon, det luktar svett från hans apokrina körtlar och han har ett compoundnevus bak på vänstra låret.

Men det fungerar bra. Jargongen och de latiniserade termerna ger beskrivningar och tankar en klinisk ton som Hanna nog egentligen inte bemödar sig om, de är helt enkelt en ofrånkomlig följd av utbildningen.

Språket i övrigt är fritt från metaforer och bilder, ordvalet enkelt och rakt. Ofta uppstår ett flöde, där sats knyts till sats och meningarna byggs ut, sväller och bildar tankeströmmar. Samtidigt snavar man då och då över en torr och lekfull humor.

Romanen innehåller drygt tvåhundra stycken, några på bara ett par rader, instuvade i tio kapitel som försetts med någon mening om årstiden och de medicinska och andra händelser som ska behandlas. "Jag vet" inleder, med något enstaka undantag, varje stycke, vilket förklarar bokens besynnerliga titel. Romanens titel sjunger alltså med i mycket av det som tas upp i tankegodset.

Hanna festar gärna (och då får man i detalj veta vad som händer i kroppen när den nås av alkoholen), cyklar runt i stan, äter frukost i Haga, blir vän med en professor och möter kärleken. Hon far hem till Faluln under julen och vi får mer om hennes släkt.

Hannas problem är kanske att hon i första hand ser till personen inte patienten. För mycket empati skulle väl hennes kolleger säga. Det drabbar henne svårt när hon änge fram drabbas av en personlig sorg.

"Jag vet allt det här" är egentligen en reflexionsroman där tankarna i regel utgår från de medicinska erfarenheterna. Det är också en bok om vänskap och den får sin struktur genom att de tre tjejerna är så starkt lierade. Mer än något annat är det ändå en läkarroman, en stark och viktig sjukhusberättelse, där de i vitt känns verkliga och väl porträtterade.

Romanen innehåller många starka och unika partier men verket övertygar också som bygge; det faller inte sönder av den tyngd som hör samman med det svåra och faktastinna ämnet. Det hela artar sig till en stark skildring av hur en läkare blir till. Samtidigt får Hanna mitt i den processen också distans till sitt kall och börjar mogna som människa.

"Jag vet allt det här" borde, kort sagt, bli kursroman för läkarstudenter. Samtidigt är det ingen dålig läsning för alla dem som förr eller senare kommer att hamna på sjukhus och kliniker.

Mer läsning

Annons