Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NY BOK: Lapidus deluxe

/
  • Jens Lapidus är fucking bäst på att verkställa deckarförfattarens uppgift som samhällsskildrare. Han följer upp

De svarta Stockholmsromanernas mästare tycks aldrig fucka upp. Jens Lapidus nya "Sthlm delete" är spänning och samhällskritik deluxe, anser Arbetarbladets kulturredaktör i sin recension.

Annons

Det kommer att gå åt helvete för Nikola. Fri efter tolv månader på LVU-hem. Utanför grindarna väntar polaren Chamon med nytaget körkort och vräkigt blänkande bil; ”ska du med på en grej?” Men först ”värsta kalaset, mannen, fetaste muckarfesten”.

Det kommer att gå åt helvete för Nikola. Eller hur. Trots att han har en tjatmorsa som bryr sig och morbror Teddy som själv varit kåkfarare. Teddy är stenhårda snubben som aldrig golade, respekterad till och med nu när han håller sig på rätt sida av lagen.

Men osäkra, kaxiga Nikola är ett rö. En vandrande riskgrupp i statistiken. Jag oroar mig konstant för detta sorgebarn genom Jens Lapidus nya thriller ”Sthlm delete” som fortsätter Lapidus svit svarta stockholmsromaner och följer direkt på förra årets ”VIP-rummet”.

”Teddy”, egentligen Najdan Maksumic från Södertälje, är huvudperson tillsammans med unga affärsjuristen Emelie, anställd på flådigaste byrån där även Teddy jobbar – med spaningsuppdrag för rika kunders räkning.

Emelie har aldrig varit advokat i ett brottmål. Nu begärs hon plötsligt som privat försvarare, av en kille anklagad för mord. Den mordanklagade ligger skadad i koma och lyckas bara yttra några ord: ”Be Teddy förstå”.

Åtalet visar sig vara toppen av ett kriminellt isberg, när det omaka paret börjar nysta.

”Snabba cash"- böckerna gav inblick i en undre värld, ”VIP-rummet” gav rasande inblick i den övre. Lapidus skapade genren Stockholm noir; därnere gängkrig, däruppe ärvda pengar och jakttroféer.

”Sthlm delete” gräver vidare med nya perspektiv på samhällets orättvisor. Nu står själva rättssystemet i fokus. Något är ruttet i poliskåren, något är ruttet när briljanta jurister som Emelie sysslar med att ”hjälpa redan asförmögna riskkapitalister att bli ännu rikare” istället för att ”värna om människor som är svaga och isolerade”.

Succéförfattaren Jens Lapidus arbetar fortfarande deltid som försvarsadvokat. I ”Sthlm delete” låter han mer passionerad, är en ännu skarpare iakttagare än tidigare.

Författarkollegan och kriminologen Leif G W Persson brukar ta sig rätten att döma ut svenska spänningsromaner (förutom de egna) som både illa skrivna och okunniga. Men i det här fallet borde GW inte ens ha någon talan. Jens Lapidus verkar i en annan liga. Jargongen och en grymt tajt berättelse är hans väloljade vapen. Ingen annan har sånt driv, sånt flow.

Och jag behöver aldrig tvivla – han bryr sig verkligen om hur det ska gå för Nikola.

Mer läsning

Annons