Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny tidskrift – för bra för att vara sann

/

Titeln Icon följs av orden ”vår tids inspiratörer” och varningsklockor ringer. Inspiratörer, åh nej, menar de någon finnig 19-åring som har blivit miljonär på en app?

Annons

Som tur är för inte Bonniers nya satsning Icon med sig någon ny flåsig entreprenörshyllning à la Pontus Schultz. Icon är mer av en Månadsjournalen uppdaterad för 2000-talet.

Icon har som ambition att presentera det som finns bortom det dagsaktuella i PR-tuben, där varje magasinomslag en given månad pryds av samma kändisnuna som har en ny film eller skiva att kränga. Första numrets omslag går till filmproducenten Bob Shaye – ett val som direkt diskvalificerar Icon från anklagelser om den strömlinjeformning som förstör magasinmarknaden.

Fokus ligger på långa, välskrivna reportage, bland annat om Percy Barneviks hjälporganisation Hand in hand, Legos resa från ruinens brant till succé och en rapport om det nya i det gamla Istanbul.

Icon lanserades samtidigt som Bokmässan, och det som saknas i första numret är artikeln som kan bli det stora samtalsämnet just på ett ställe som Bokmässan, ställa sig glödhet mitt i snackisflödet. Något som inte är Icons fel, men som ändå är ett problem, är att skribenterna alla tillhör ”the usual suspects”. Samma namn valsar runt i alla tidningar. Icon vill vara ett internationellt magasin, men en sak som skiljer är att den som vill läsa exempelvis Anthony Lane måste prenumerera på The New Yorker, medan Icons fasta krönikör Jan Gradvall är tapetserad över hela det svenska medielandskapet.

Men invändningarna glöms bort när det eleganta magasinet långsamt förför. Största invändningen är väl att man som läsare inte vågar förälska sig, eftersom föremålet för kärleken verkar för bra för att vara sann.

tidskrift

Icon

Nummer 1/2011

Mer läsning

Annons