Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny utställning: Gävles sista fångar berättar

/
  • Gävlefängelset lades ner för 30 år sedan. Först nu har den sista tiden, av modernare fångvård, dokumenterats.
  • Fångarnas och vårdarnas minnen av Gävleanstaltens sista år samlas i ny utställning.
  • Ingrid Miljand, antikvarie vid Sveriges Fängelsemuseum i Gävle, återuppväcker minnen av Gävleanstaltens sista år i ny utställning.
  • Anstaltstofflorna.
  • 1970-talets progressiva tankar om kriminalvård speglades i försök på Gävlefängelset. De intagna kunde fåglar som husdjur och inredningen var färgglad.
  • Här berättar Börje, en före detta intagen, om hur Gävlefängelset gav honom alibi för Palmemordet!
  • Matsalsmiljö från Gävleanstaltens färgstarka sista år. Celldörrarna var klargröna.

Var är de knallgröna celldörrarna, linoleumgolvet, de storblommiga gardinerna? En före detta fånge som kommer in på gamla Gävlefängelset i dag skulle inte känna igen sig.

Annons

När byggnaden gjordes om och blev fängelsemuseum renoverade man sig tillbaka till det tidiga 1900-talets nakna trägolv. Modern anstaltshistoria glömdes bort.

Tills nu. Lördag 16 april öppnar en utställning med minnen från Gävlefängelsets sista år, från 1960-talet och fram till nedläggningen 1986. Före detta fångar, väktare och Gävlebor berättar.

Vårdaren Lasse minns 1970-talet, när han kom in på jobbet och klagade över att ha låst inne nycklarna i sin Volvo Amazon: ”Du Lasse, sa en av internerna, ”gå och hämta en vanlig kökskniv bara så följer jag med dig ut och fixar det där”.

Vittnesmålen finns nedskrivna och kan läsas i den nya utställningen där också en del typiska föremål samlats. I ljuset från höga fönster har linoleummattan, rostfria askkoppar och ett matbord med sina orangeröda plastsitsstolar återuppstått. De sistnämnda hittades kvarlämnade i källaren, tillsammans med 70-talsgardinerna.

– Vi vill ge en känsla av hur det var här på slutet, säger Ingrid Miljand, antikvarie på Sveriges Fängelsemuseum i Gävle.

Gävlefängelsets sista decennier var en tid av omvälvningar. Samhällsförändringar speglades innanför murarna. Kriminalvården blev progressiv, den diskuterades intensivt och Tage Danielsson gjorde filmen ”Släpp fångarne loss, det är vår!”. Det är just de orden som syns som befriande klotter på ett gammalt fotografi på Gävlefängelsets fasad.

Enligt ryktet hade Gävle ”Sveriges vänligaste fängelse” under en tid. Det gick för sig att ha krukväxter eller en burfågel i cellen. Man startade idrottsklubben IK Hamilton och spelade hockeybockey. Och tydligen inte enbart hemmamatcher. En före detta fånge berättar om när laget åkte taxi upp till Sätra – och stoppades av polisen som trodde det var ett rymningsförsök.

I utställningens sista del når vi fram till byggandet av den nya Gävleanstalten – ”Sveriges modernaste fängelse” som det då istället fick heta. I Bomhus oroade sig villaägare över att få nya grannar.

Det gamla Gävlefängelset hade varit ”Fängelset i staden”. Utställningen kallas så, för den vill också berätta om en typ av institution som inte längre finns, inte i städernas centrum, inte som en del av stadens liv.

”Ibland stod man ju på lördagskvällar och tittade ut genom fönstret mot Terrassen och hörde stadslivet därute, hörde bilar och sådär. Folk vågade prata med oss på den tiden. Nu vågar kanske inte folk göra det – och har inte chans till det heller.” (Börje, före detta intagen)

”Vad de saknade ute i Bomhus var att de inte kunde öppna fönstren för att vädra. Här var det ju galler på utsidan, så de kunde ju öppna fönstren inåt så det kom in frisk luft.” (Birgitta, före detta vårdare)

Minnena är verkligen inte enbart soliga, även om de som återges kanske omedvetet präglas av en viss nostalgi.

– Fängelser är en del av vår historia. De står inte bara som vittnesmål om elände, påpekar Ingrid Miljand.

– Varenda intervju har gjort mig djupt berörd. Folk har tagit sig hit för att berätta, åkt från Storvik och Stockholm eller tagit en rask promenad från Andersberg eller passat in oss mellan ett sjukhusbesök. Det är en fin handling att göra för framtiden.

Utställningen ”Fängelset i staden – Hotell Hamiltons moderna historia” är inte särskilt stor till ytan (även ett bildspel ingår) men ger mycket om man tar sig tid att läsa. A4-arken med alla personliga röster lär nog tyvärr snabbt bli svårt tummade.

Utställningen invigs lördag 16 april och pågår till 14 augusti. Den är en del i ett större, pågående minnesinsamlings-projekt som görs med anledning av att det i dag gått 30 år sedan anstalten stängde.

Mer läsning

Annons