Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyfödd stjärna till Gävle teater

/
  • Andreas T Olsson i sin tokhyllade monolog

Skådespelaren Andreas T Olsson fick ett drömgenombrott. Det är sällan man läser sådana superlativer som gavs hans enmansföreställning ”Sufflören – en teaterviskning”. I kväll spelas den på Gävle teater.

Annons

Fenomenalt. Fullkomligt lysande. Blixtrande intelligent. Recensionerna svallade över för ”Sufflören” efter premiären 2013.

En kritiker erbjöd sig till och med att äta upp sin gamla teatergarderob om inte Andreas T Olsson framöver skulle bli en av våra mest sedda skådespelare och dramatiker.

Då ska man också veta att det var en elevuppsättning som tagit steget direkt in på Dramaten.

Andreas T Olsson skrev och framförde sin monolog som examensarbete på Stockholms dramatiska högskola. Marie-Louise Ekman (dåvarande Dramatenchef) och Gösta Ekman kom fram till honom efter en föreställning och resten är nyskriven svensk teaterhistoria.

En stjärna hade fötts.

Efter succén spelas ”Sufflören” nu dessutom ute i landet på en Riksteaterturné.

Så har du fått en massa guldkantade erbjudanden?

– Jag blev alldeles överväldigad av mottagandet. Ja, erbjudanden har jag väl fått, skrivuppdrag och sånt. Men för mig var det största att få komma till Dramaten. Det är svårslaget, fantastiskt, alldeles extraordinärt.

Föreställningen beskrivs som en humoristisk hyllning till teatervärldens verklighet. Anders T Olsson är sufflören, den osynliga, pedantiska, tjänstemannen som älskar sitt jobb och berättar om det. ”Den bästa dagen är när jag behövs som mest, när jag inte behövs alls”, konstaterar han.

Men finns yrket fortfarande?

– Ja, i allra högsta grad. Här på Dramaten har vi ganska många, fem, sex, sju stycken kanske. Och likadant på Stadsteatern. På länsteatrarna är det nog sämre.

Hur ofta behövs sufflören?

– Ganska sällan under föreställningarna. Men under repetitionerna är sufflören en oerhört viktig person. Då tar man hjälp hela tiden för att man vill släppa manuset så fort som möjligt. Sufflören är den enda som sitter med texten hela tiden, som är i texten!

– När man kommer till logen kan det sitta en lapp på dörren om att man bytte ut ett ord eller la till ett ljud. En bra sufflör är ovärderlig. Att det finns en språkligt kunnig person som man kan prata med. Som är ett stöd och en resurs.

De flesta sufflörer är kvinnor, upplyser Andreas T Olsson också. Men betonar att hans föreställning handlar om mer än ett enskilt yrke.

– Sufflören är en symbol. Texten handlar i högsta grad om vår tid. Om effektiviseringen på arbetsplatserna där människor sorteras bort som om de inte behövdes. Vill vi ha ett sånt samhälle? Jag vill i all enkelhet säga att alla kuggar i ett maskineri är viktiga.

– Folk dör inte för att man drar ner på kulturredaktioner. Men man kan inte dra ner på alla värden som gör det värt att vara människa. Det är bedrövligt att tänka att vi lever i ett så upplyst samhälle men där det inte får finnas plats för koncentration och eftertanke.

”Sufflören – en teaterviskning” ges en föreställning på Gävle teater i kväll onsdag.

Andreas T Olssons turné fortsätter sedan till Sundsvall och ytterligare några städer. Parallellt spelar han också rollen som Andreas Bleek av Noosen i ”Trettondagsafton” på Dramatens stora scen.

Mer läsning

Annons