Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Obesvarad italiensk passion

/
  • Amerikanska författaren Jhumpa Lahiri debuterar på italienska med en bok som undersöker just möjligheten att som vuxen tillägna sig ett nytt språk.   Foto: Marco Delogu

Annons

En amerikansk författare förälskar sig i italienska. Hon studerar språket i 20 år. Hon bosätter sig i landet. Och ändå, i en butik, frågar expediten var hon kommer ifrån.

”Jag förklarar att vi bor i Rom, att vi flyttade till Italien från New York förra året. Då säger expediten: ’Men din man måste vara italienare. Han pratar perfekt utan någon accent’”.

Maken, han som bara pratar hyfsat och med spanskt uttal!

Jhumpa Lahiri är förkrossad.

Situationen återberättas i hennes bok ”Med andra ord” som handlar om, ja helt och hållet om relationen till ett språk. Gör språket människan?

Jhumpa Lahiri skriver vanligtvis noveller (”Den indiske tolken”) och romaner (senast ”Sankmark”), är född i London, uppväxt i USA, med föräldrar som talade bengali. Sina böcker har hon hittills författat på engelska.

Men ”Med andra ord” är en essä och i original på italienska. En ny debut. En erövring av ett nytt språk. Som nu finns att läsa på svenska. Vilket känns som ytterligare en kullerbytta i sammanhanget. Man önskar sig själv att kunna italienska för att kunna lyssna till hennes italienska röst.

Åtminstone i översättning låter den irriterande enkel, nästan som en barnbok.

Jhumpa Lahiri jämför det främmande språket med en djup sjö hon måste tvinga sig att simma över: ”För att lära sig ett nytt språk, för att dyka ner i det, måste man lämna stranden. Utan flytväst. Utan att kunna räkna med att bottna”.

Författaren genomför sitt italienska lyxprojekt. Hon talar om hur hon rent praktiskt går till väga – privatlärare, ordböcker, alla grammatiska svårigheter, stadspromenader i soliga Rom. Medan man osökt kommer att tänka på de miljoner flyktingar som tillägnar sig ett nytt språk av livsnödvändighet. Det vatten de har att ta sig över utan flytväst är högst reellt, dödens Medelhavet.

Jhumpa Lahiri nämner förvisso också känslan av främlingskap och minns en ”lingvistisk villervalla” i barndomshemmet. I grunden handlar det ju om kommunikation, språket är konstruktionen som gör den möjlig. Men hon avstår från att undersöka detta närmare. Frågan verkar snarare vara personlig och psykologisk: kan hon bli en annan och bättre författare med helt nya verktyg, kan man omvandla sig och få nya förmågor?

”Med andra ord” är varken särskilt djupsinnig eller allmängiltig. Insprängt finns dock några vackra novellstycken som exempel på vad den italienska författaren Jhumpa Lahiri förmår.

Mer läsning

Annons