Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ödesdrama med rockstjärna och riskkapitalist

Två moderna gudar uppträder i Jonas Bonniers roman ”Fäder”. En finansman och en rockstjärna. Så ensamma på toppen.

Annons

Författaren Jonas Bonnier skriver stiligt om fäder i ny roman.

Flickorna skriker efter sångaren Tom Wiesel med de sorgsna ögonen. Han lever i hotellrum och på whisky.

Finansmannen Kurt Wiesel lever bland molnen, i sin privata Gulfstream som tar honom mellan världens förhandlingsbord för att förmera kapitalet.

De är far och son. Som aldrig längre möts.

Tom hatar den far som gav honom en iskall barndom. Han ger också sin far skulden för en skada som gjort att Tom förmodligen aldrig själv kan få barn.

Men nu är Tom för första gången besatt av en kvinna. Besatt av hennes fertila perioder. Besatt av faderskapet.

Ungefär samtidigt inser den åldrade Kurt att han trots allt tillhör de dödliga. Högerhanden lyder inte längre, den vägrar knyta slipsen. Han måste styra upp framtiden för sitt imperium, inför händangången.

Jonas Bonniers berättelse är baserad på ett antikt drama, Sofokles tragedi, efter en urgammal myt, om konungasonen Oidipus som dödar sin far och gifter sig med sin mor. Detta olyckliga slut har förutspåtts av en siare.

Den liknande sagan i ”Fäder” utspelar sig mot en fond av riskkapitalbolagens styrelserum och rockkonserter. Kan man förändra ödet? Med tillräckligt mycket makt? Typ Kurt Wiesels enorma förmögenhet. Eller sin kändisstatus.

Det hela är också i modern version en våldsam historia, ett dramatiskt händelseförlopp skildrat i blodig detalj, ur omväxlande faderns och sonens perspektiv. Två skadade solitärer, blinda och förvridna av sina positioner.

Jonas Bonniers väljer affärsvärlden som miljö. Den är vår tids maktcentrum. I en annan nyutkommen romanversion av en klassiker har författaren Jeanette Winterson gjort nästan likadant; i "Tidsklyftan” förflyttar hon Shakespeares hov till finanskrisens London.

De här båda böckerna påminner faktiskt ganska mycket om varandra, också vad gäller de slipade karaktärerna och tilltalet.

Trots all tragik blir jag nämligen helt salig när jag läser ”Fäder”. Den är befriad från pratigt utfyllnadsfluff. Snittad och tillskuren som av en snobbig japansk kockkniv. Ett språkligt reningsbad.

Kanske finns det anledning att tolka ”Fäder” i form av interiör från familjen/huset/imperiet Bonniers. När författaren heter Jonas Bonnier, en arvtagare och före detta vd förutom författare till hittills sju romaner. Jag är i och för sig inte bekant med någon av de tidigare. Så det är bara en gissning att ämnet auktoritära fäder ger den nya boken dess ovanliga skärpa.

Ny bok

Jonas Bonnier: "Fäder" (Albert Bonniers förlag)

Mer läsning

Annons